Martinus: Livets Bog, del 4, st 1472

1472. Men vad fosterdråp och havandeskapsavbrytande beträffar, har dessa företeelser naturligtvis inte kommit in i världen enbart av ekonomiska skäl. De är ju en direkt följd av den tilltagande sexuella utvecklingen eller det växande erotiska krav och den åtföljande äktenskapliga degeneration som jordmänsklighetens utveckling fört med sig. Detta krav eller begär har som vi sett utvecklats till dimensioner som alls inte kan hållas inom äktenskapets gränser eller områden. Detta begär utgör således ingenting annat än den fundamentala drivkraften i hela den jordmänskliga livssfären. Men vad är då detta begär? Är det något som är "av ondo"? I sin rent materiella form är detta begär den kraft som bär hela medvetandelivet och därmed skapandet eller manifestationen av såväl "det onda" som "det goda". Det existerar inget som helst i det levande väsendets struktur som inte är en verkan av det sexuella begäret. Den sexuella driften ligger bakom såväl hjärtats pulsslag som varje levande väsens födelse, när det från den andliga världen träder in i den fysiska. Den ligger bakom såväl en talares väldiga inspiration och kraft som den förälskades ömma och tillgivna viskning till den älskade. Den befordrar fåglarnas översvallande livsglädje och älskogssång om våren, likaväl som den ligger bakom jordmänniskans älskogsfröjder och brudnätter. Den befordrar de gruvligaste mord, den grymmaste brutalitet, tortyr och lemlästning eller ren sadism, likaväl som den befordrar den strålande, allt omfamnande hängivenhet av kärlek till nästan eller den fröjd och glädje som består i att vara ljus och värme för omgivningen. Det är den som slutligen får individen att älska bortom alla yttre företeelser, skönhetsbegrepp, etniciteter och positioner, men det är också den som begränsar sympatin eller kärleken, så att den just är avhängig av dessa skönhetsbegrepp, sociala positioner, moraliska föreställningar eller flockens mening. Det är samma drift som befordrar individens passage från de högsta andliga världarnas strålande ljusregioner ned till hatets, sorgens och lidandenas kargaste, mörkaste och av mental köld isande regioner. Den leder individen från det allra högsta vetandet om hans egen identitet med Gudomen ned till den totala okunnigheten och primitiviteten, där väsendet tror sig vara ett med materien och behandlar sig självt och sin nästa som enbart "något timligt", som endast har tillintetgörelse att vänta. Den berövar individen "kosmiskt medvetande" och gör det evigt levande väsendet identiskt med "döden", likaväl som den för individen bort från "dödens" mörka och kalla sfär, för att åter leda honom mot intellektualitetens eller det kosmiska medvetandelivets allra högsta tinnar bortom alla moln, där han som universums och solsystemens eviga ljus är ett med sin evige Fader. Det sexuella begäret och dess tillfredsställelse är den allra högsta formen av hunger och mättnad och blir därigenom hela tillvarons, "det godas" och "det ondas" alfa och omega. Det utgör den evigt brinnande dynamiska kraft, utan vilken varje form av manifestation och skapelse och därmed varje form av uppenbarelse, varje form av livsupplevelse, skulle vara en omöjlighet. Denna hunger och mättnad har därför här i Livets Bog fått benämningen "den högsta elden".

Föregående

Nästa