Martinus: Livets Bog, del 4, st 1476

1476. Och denna gåtas lösning börjar nu bli en livsbetingelse för jordmänskligheten, eftersom denna mänsklighet i utomordentligt stor utsträckning mist kontakten med de moraliska föreskrifter och lärosatser som härstammar från forna tiders stora ledare. Medan kontakten med dessa lärosatser från forna tider skänkte jordmänniskan stor, fundamental lycka genom äktenskapet, i och med att äktenskapet var det enda centrala och allt överskuggande värdet i tillvaron som rikligt eller till övermått kunde fylla individens medvetande och dagliga liv, är äktenskapet av i dag, såsom vi redan genom tidigare analyser känner till, av en natur som i väldig omfattning gör livet olyckligt. Ja, äktenskapet kan emellanåt rent av bli ett snärjande band, med vilket maken eller makan är mentalt bunden, så att han eller hon inte kan ägna sig åt eventuella intellektuella intressen utan att möta isande kyla och motstånd från den äktenskapliga partnern. Många äkta makar har således råkat i en sådan situation att de måste rätta sig efter den missnöjda och intressehatande partnerns krav, och därigenom själva andligen eller själsligen stagnera. Äktenskapet är för ett sådant väsen endast en mental fängelsecell. Men eftersom individens medvetande efter hand har blivit sådant till sin natur, att äktenskapet i individens mogna tillstånd endast kan upplevas som lyckligt i form av en "smekmånadstid", det vill säga som en mycket kort repetition av ett mer eller mindre passerat utvecklingsstadium, och därför inte längre riktigt hör hemma på väsendets nuvarande stadium annat än i denna korta repetition, medan dess nuvarande stadium representerar ett större eller mindre område av helt andra intressesfärer, så ser vi här att den nutida individen inte är samma naturmänniska (äktenskapligt sett) som forna tiders människa, vilken de nedärvda moralföreskrifterna verkligen passade för och gavs till. Det är därför helt naturligt att väsendet i dag inte hundraprocentigt kan uppfylla dessa forna moralföreskrifter. Det framstår här som något naturligt att mannen i dag inte i samma grad som i forna tider kan "lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru".

Föregående

Nästa