Martinus: Livets Bog, del 4, st 1478

1478. Då detta födelsesätt är högst onaturligt, samtidigt som det är mer eller mindre livsfarligt för såväl modern som fostret och i värsta fall kan leda till döden för dem båda, blir problemet här oundvikligen: vilken är den fullkomligaste lösningen, "befruktningsförebyggande" eller sådana organismförstörande eller livsfarliga, onaturliga födslar? Måste inte svaret här bli, att i alla situationer där det är i högsta grad onaturligt att föda barn, är det absolut riktigast att inte befrukta kvinnan eller att hon inte låter sig befruktas. Är kvinnan redan befruktad, blir frågan om det är riktigast att avbryta havandeskapet eller att låta det fortsätta, varvid kvinnan alltså måste genomgå en högst onaturlig, livsfarlig eller förödande födelseprocess. Här måste det först och främst bero på om kvinnan trots allt absolut önskar att havandeskapet ska fullföljas. Men för att det ska vara moraliskt att uppfylla en sådan önskan, får uppfyllandet inte medföra en risk att eventuella andra barn i äktenskapet därigenom blir moderlösa och den äkta maken änkeman, samt att ett harmoniskt och lyckligt äktenskap och ett gott hem därmed blir tillintetgjort. Det är inte livets mening att nya födslar hos jordmänniskorna ska betalas med moderns liv eller med att man genom döden slår sönder ett harmoniskt och kärleksfullt samliv mellan två väsen. Om detta är priset för eller resultatet av att havandeskapet fullföljs, blir det ju ett minus för samhället, i synnerhet som det är stor risk att fostret vid en onaturlig födelseprocess blir lemlästat, blir krympling eller invalid.

Föregående

Nästa