Martinus: Livets Bog, del 4, st 1485

1485. Men detta är i själva verket bara en ytlig uppdelning. Ursprungligen är alla människor religiösa, ja, de kan helt enkelt inte leva utan att vara det. När det därför är tal om "irreligiositet", betyder detta bara ett sinnestillstånd, där väsendet har förlorat all tro på äldre tiders traditionella moral och uppfattning om en försyn eller gudom, eftersom framställningen står i en skriande kontrast till dess nuvarande, vetenskapligt eller intelligensmässigt inriktade uppfattning. Men i samma ögonblick som de religiösa lagarna och överjordiska detaljerna blir till verklig vetenskap och med förståndets hjälp kan utforskas eller kontrolleras, finns det tusentals eller miljontals jordmänniskor som är beredda att lägga sin uppfattning och sitt liv helt och hållet i denna vetenskaps intressesfär. Då kommer deras religiositet åter upp till den synliga, fysiska ytan. Dessa väsen kan närmast liknas vid roten på en växt vars topp har skurits av. Roten är den "urreligiösa" princip som bor i varje människa, toppen är den traditionella dogmatiska kyrkliga moral- eller livsuppfattningen. Denna "topp" har alltså för de "irreligiösa" jordmänniskornas del tynat bort. Men genom att man med vetenskapliga eller nyktra fakta ger näring åt "roten", som alltså inte är död, utan döljer sig under den fysiskt synliga ytan, börjar den åter att växa. "Roten" kommer då så småningom att framträda som en vacker, fyllig och färgrik växt, en evigt medveten gudason eller "människan skapad till Guds avbild" i Guds stora, i form av världsalltet eller universum framträdande "paradisträdgård".

Föregående

Nästa