Martinus: Livets Bog, del 4, st 1486

1486. Om den stora "irreligiösa" folkmassan ska återvända till ett officiellt erkännande av Gudomen, av Försynen, av tillvarons absoluta fullkomlighet, kan detta inte längre ske genom sektbildning, flock- eller klickväsen eller något annat slag av hämmande eller mentalt fängslande av själen, utan enbart genom att det vetenskapligt eller logiskt visas att det enda absolut nödvändiga i den dagliga tillvaron är utvecklingen av nästans frigivning från alla de klausuler som dogmer, egoism och intolerans från omgivningens sida har bundit henne vid, den omgivning som vi ju är identiska med. Så länge vårt medvetande endast är ett mentalt rum, i vilket vi fjättrar vår nästa med våra absoluta, mer eller mindre egoistiska önskningar och begär, är vi bara till besvär och obehag för denna nästa. Vad är då mer naturligt än att denna nästa, det vill säga alla levande väsen i vår omgivning, kommer att utstråla en energi som är emot vår tillvaro och på allt sätt vill förfölja denna, eftersom dess fall eller tillintetgörelse betyder dessa väsens frihet.

Föregående

Nästa