Martinus: Livets Bog, del 4, st 1487

1487. Det ovan sagda är värt att läggas på minnet av dem som anser det angeläget att alla rättar sig efter deras sexualmoral, vilken de till följd av sitt beroende av dogmer eller kyrklig auktoritetstro uppfattar som den absolut allena saliggörande för alla människor. Dessa nitälskande anhängare av dogmerna eller auktoritetstron förstår nämligen inte alls att det existerar väsen, vars sexuella område ligger helt utanför det genom dogmerna uppenbarade sexuella området, och som därför varken kan eller ska tillfredsställas genom att slaviskt efterleva eller uppfylla dessa påbud. Det är ju självklart att dessa väsen omöjligt kan uppfylla dogmmoralens sexuella påbud på samma utmärkta sätt som dogmanhängarna, som genom att efterleva dessa påbud ju helt och fullt tillfredsställer sin sexuella uppfattning och sitt begär. Det är inte svårt att iaktta uppfattningar och lagar som inte kolliderar med ens normala natur, utan som tvärtom just är uttryck för denna natur. Men att tro att det sexuella livet inte har utvecklingssteg och att det ursprungliga djuriskt sexuella stadiet, vars struktur de forna moraliska dogmerna är skapade att befordra, skulle vara det allra högsta och allena saliggörande i universum och därmed för jordmänniskan i alla hennes utvecklingsstadier, detta är den övertro genom vilken alla religiösa sekter och samfund i dag skiljer sig från flocken och blir till små mer eller mindre förstenade eller förkalkade samhällen utanför det ursprungliga stora jordmänniskosamhället.

Föregående

Nästa