Martinus: Livets Bog, del 4, st 1489

1489. Att skapa en sekt eller förening på en "dikterad moral" med föreskrifter för dess medlemmar om ett antal mer eller mindre asketiska inskränkningar i berättigade fysiska och själsliga begär och funktioner som är livsnödvändiga eller sunda, kan omöjligt vara renodlad "kärlek till nästan". Det är mer eller mindre bara ett slags "dressyr" som endast kan existera som "diktatur". För den utvecklade forskaren är det självklart, att det fullkomliga praktiserandet av kärleken till nästan som "uppfyllelsen av alla lagar" inte är avsett enbart som en uppvisning av "dressyr" eller som en "domptörs" prestationer. Utövandet av kärleken till nästan, som ju uteslutande är detsamma som den så innerligt önskade, kommande "bestående freden", kan i sin princip inte vara enbart en cirkusföreställning på den stora världsarenan med "dresserade djur", vars prestationer bara är blinda automatiska funktioner som styrs med hjälp av pisksnärtar, pistolskott och spjutspetsar. Freden måste vara en gåva, som medför den högsta lycka och glädje för varje individ att frivilligt och utan yttre påverkan få skänka sin nästa, och inte en "diktators" uppvisning av hur han i maktberusning kan förvandla levande väsen till blinda automater och leksaker för sin abnorma vilja eller överdimensionerade fåfänga.
Lika gudomlig som den av en själsligt "invigd" furste eller konung manifesterade diktaturen kan vara för ett oinvigt eller fullständigt okunnigt eller ointellektuellt folk, som ju omöjligt kan ledas på något annat sätt – varför denna ledarmetod också var den härskande i mänsklighetens barndom och praktiserades genom invigda hövdingar, faraoner, kungar och furstar och nu senast genom de stora världsåterlösarna – lika omöjlig, förkastlig och förödande måste denna ledarmetod eller diktatur vara för den nutida intelligenta och akademiskt utbildade delen av jordmänskligheten. Det är inte så konstigt att många personer i denna del av mänskligheten vänder ryggen åt det kyrkligt religiösa och därmed åt alla begrepp om en gudom såsom något som bara hör en gången tid och naiviteten till. Det är då naturligt att de tills vidare står utan varje mental eller själslig kompass och därmed i stor omfattning måste bli inblandade i krig och våldsprocesser, politiska strider och intriger, lagöverträdelser, omoral och kultursammanbrott. Utan dessa villfarelser och åtföljande bittra erfarenheter skulle det ju inte finnas något som kunde leda jordmänskligheten tillbaka till insikten om ett verkligt fullkomligt liv i en lika verklig och fullkomlig kultur och "absolut fred", och till insikten om denna "fred" som en gudoms eller en levande kärleksfull försyns manifestationer.

Föregående

Nästa