Martinus: Livets Bog, del 4, st 1491

1491. Det är således inte alls genom någon nuvarande eller kommande sekt eller moralförening som världsåterlösningsprincipen ska vidarebefordras eller jordmänskligheten "frälsas". Alla sådana sekter och föreningar, hur stora och höga ideal de än önskar representera, är redan döende till följd av sin "diktatur", sina påbjudna lagar och den därmed påbörjade avgränsningen och isoleringen från det samhälle eller den mänsklighet som de tror sig kunna frälsa. Man "frälser" eller "räddar" inte väsen, förbättrar eller höjer inte moralen hos människor som man isolerar sig eller tar avstånd ifrån. Att höja moralen för att därigenom befordra "världens frälsning" eller skapa en verklig fred, är aldrig en fråga om "diktatur", om att mentalt hämma eller fängsla andra människor och därefter direkt eller indirekt basunera ut sig själv och sin förening eller sekt som det allena saliggörande, samt alla andra sekter och samfund som mer eller mindre hemvist för ogudaktiga, "förtappade själar". Den absoluta världsåterlösningsprincipen är alltså inte på något som helst vis en fråga om splittring av den samlade jordmänskligheten genom skapandet av mer eller mindre starkt konkurrerande sekter, mentala eller andliga "diktaturstater", som redan från sin tillkomst är predestinerade att bekriga alla andra moraliska kraftorganisationer i världen, eftersom deras medlemmar själva mer eller mindre inbillar sig vara "sista dagars heliga", vara den absoluta "världsfrälsningen" eller den enda vägen till salighet. Ingen av dem som härefter framträder av den sortens religiösa sammanslutningar kommer någonsin mer att bli större än att den nästan som en mikrob drunknar i jordmänsklighetens folkhav på fyra miljarder inkarnerade och diskarnerade själar. Till och med jordens största religiösa rörelse, "buddhismen", vars utveckling ägt rum under en tidsperiod som var den absolut allra gynnsammaste för att värva troende proselyter, eftersom individerna ännu befann sig på ett stadium där de i särskilt hög grad hade anlag för "tro", har endast nått upp till ett antal av omkring fem hundra miljoner inkarnerade själar och har för länge sedan nått sin kulmination. Liksom den kyrkliga kristendomen är den på tillbakagång överallt där den akademiska och vetenskapliga utvecklingen håller sitt intåg. Men när både kristendom och buddhism och för övrigt även islam alltså har kulminerat vid en tidpunkt, då den numerärt största av dessa världsrörelser vid sin kulmination endast lyckats erövra en fjärdedel av den samlade inkarnerade jordmänskligheten som anhängare, och de andra religionerna kulminerat med en ännu mindre bråkdel av jordens befolkning som anhängarskara, vilken moralrörelse av i dag kan då hoppas på att nå över dessa rörelsers resultat? Tror någon att ett startat modernt missionssällskap, en moralförening eller annan form av religiös sammanslutning någonsin kommer att bli så levande, att den avgår som segrare med jordens två miljarder inkarnerade själar i sitt medlemskartotek? Hur skulle väl detta gå till i en tid då utvecklingen inte alls pekar mot att "bilda flock", det vill säga "enkelrikta", utan tvärtom går åt motsatt håll, nämligen mot att "individualisera", vilket i sin tur är detsamma som en frigörelse av de enskilda själarna från flockens tyngd, från dess nedärvda dogmer, dess föråldrade traditioner, dess seder och bruk, dess diktatur.

Föregående

Nästa