Martinus: Livets Bog, del 4, st 1494

1494. Men ett väsen som är besjälat av en sådan ande eller ett sådant begär, är ju i motsvarande grad mentalt lysande. Om ett sådant väsen inkapslas i en sekt eller förening, är det i själva verket detsamma som att väsendet "sätter sitt ljus under skäppan", vilket ju är vad man inte ska göra. Om man sammanför alla elektriska lampor i ett stort hus till ett av husets rum och endast låter dem lysa där, blir ju detta rum överdimensionerat belyst, medan husets andra rum ligger i totalt mörker. Om ett humant eller kärleksfullt lysande väsen kapslar in sig tillsammans med alla andra mentalt lysande väsen i en förening, är det ju detsamma som att de stänger in sitt ljus eller sin kärlek till nästan i ett mentalt rum. De kommer då liksom lamporna att tillsammans ge ett överdimensionerat ljus inne i detta rum. Medlemmarna kommer här att se sig själva i ett alltför starkt ljus. De kommer att tro sig vara "heliga" och "bättre" än människor som inte är medlemmar av denna sekt eller förening, samtidigt som de andligen har isolerat sig från flocken. De har blivit ett samhälle utanför samhället. Men ett moralsamfund utanför samhället kan ju inte lysa i, utan bara utanför det samhälle som det isolerat sig ifrån. Därigenom kommer ju endast en mycket liten procent av ljuset hela samhället till godo, medan resten går förlorat. Det är naturligt att den enskilda individen växer ur flocken, men det är onaturligt om han isolerar sig från denna flock genom att låta sitt högre mentala ljus endast skina på och därmed favorisera de likasinnade väsen som är inkapslade i en förening eller sekt. För att ett väsens moraliska ljus ska komma allmänheten eller samhället till godo i sin fulla utsträckning, måste dess upphov bli kvar bland denna allmänhet eller i det gängse samhället, och inte bara lämna detta genom att anmäla eller ansluta sig till en moralförening eller sekt och därmed "sätta sitt ljus under skäppan" för denna allmänhet. Ett väsen som är lysande behövs mycket mer i det gängse samhället än i ett samfund som bara består av lysande väsen, och där man därför redan i förväg är eller anser sig vara utrustad med ett fullkomligt moraliskt ljus. Och för övrigt, sade inte Världsåterlösaren eller Kristus till sina lärjungar eller medarbetare: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn"? Vad vill det säga att "gå ut"? Betyder det inte just gå ut till allmänheten, ut i livet, ut till människor som ännu inte blivit "Kristi lärjungar", ännu inte blivit fullkomliga i moral och sätt att vara? Det kan i varje fall inte vara fråga om människor som redan är fullkomliga eller är lärjungar, för när det gäller människor som redan är lärjungar, behövs ju ingen maning att göra dem till "lärjungar". Det finns således absolut ingenting i Kristi maning till sina apostlar som säger att de skulle träda in i de existerande sekterna eller moralsamfunden eller att de själva skulle bilda sekter, klickar eller klaner. Säger han inte tvärtom på ett annat ställe att "många som är först skall bli sist"? Vilka är "först"? Är det inte just alla de som anslutit sig till ett moralsamfund, eller som är medlemmar av en religiös eller andlig rörelse, och därför redan är eller tror sig vara "Kristi lärjungar" eller moralens handhavare eller praktiska tillämpare, tror sig vara bland "de första" på moralens eller fullkomlighetens område?

Föregående

Nästa