Martinus: Livets Bog, del 4, st 1495

1495. Den sanna "Kristi lärjunge" eller den verkliga humanisten ska alltså först och främst gå ut till alla de människor som ännu inte blivit "Kristi lärjungar", det vill säga ut till alla de väsen som söker efter sanningen eller längtar efter fullkomligheten. Och här ska han "döpa dem i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn", vilket åter är detsamma som att han ska leva sitt liv i fullständig kontakt med de kosmiska analyserna i Livets Bog, som i sin tur är detsamma som "kärleken till nästan" eller att "älska sin nästa som sig själv". Här måste man göra sig fri från den övertro som går ut på att detta att "döpa" i den nämnda treenighetens namn, enbart är att uttala en formel samtidigt som han utsätter dopaspiranten för någon form av vattenbad. Tro inte att denna ceremoni plötsligt kan förvandla ett väsen från "skurk" till "helgon", även om också den kanske i någon grad och under speciella förhållanden kan medverka till att "omvända" en människa så att hon får lust eller inspiration att leva ett fullkomligare liv än hittills. Är det inte troligt att väsendet efter ett sådant "dop" alltjämt befinner sig i samma situation som till och med Paulus, när han säger om sig själv: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag" – helt bortsett från att Paulus dessutom hade genomgått, inte ett "vattendop", utan ett "elddop". Var det inte ett sådant han upplevde på vägen till Damaskus? Och var inte detta "elddop" en eller annan begynnelsegrad av "den stora födelsen"? När inte ens detta direkta "dop" med "den heliga anden" kunde göra Paulus till en fullkomlig eller färdig människa, hur kan man då tro att enbart ett vattenbad eller vattenstänk skulle kunna göra slut på primitiviteten och ofullkomligheten i individens mentalitet och plötsligt mirakulöst låta en änglalik högintellektualitet och kärlek till nästan bli det allt förhärskande i denna mentalitets funktioner eller uttryck? Nej, att "döpa i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn" är inte så lätt och enkelt som att bara ge sin nästa några vattenstänk och läsa en religiös formel. Om det vore så enkelt att göra ett väsen till "Kristi lärjunge", skulle all världens människor för länge sedan ha nått fullkomligheten, och "himmelriket" ha blivit en allmän realitet över jordens kontinenter och hav. Nej, ingen av alla olika auktoriserade former av dop kan någonsin vara eller bli annat än symboliska uttryck för det verkliga, realistiska "dopet" i treenighetens namn, vilket endast kan vara manifestationen eller uppenbarandet av det absolut fullkomliga livet eller den väsensart som är den totala kärleken till nästan. Att "döpa" är kosmiskt sett endast detsamma som att "manifestera". Och att "manifestera" kan ju bara ske på två sätt, nämligen på ett fullkomligt sätt, varvid det uppstår harmoni, lycka och glädje över livet, samt på ett ofullkomligt sätt, då det uppstår disharmoni och därmed olycka och smärta, sorg och lidande. Om man utlöser en fullkomlig manifestation, "döper" man alltså med "harmoni". Om man utlöser en ofullkomlig manifestation, döper man däremot med "disharmoni".
Men för att kunna utlösa en fullkomlig manifestation eller "döpa" med "harmoni" måste man känna till livets struktur, vilket är detsamma som att känna till dess lagar och därmed orsakerna till dess fullkomlighet. Om man först känner till orsakerna eller betingelserna för att kunna skapa en fullkomlig manifestation, blir det bara en tidsfråga innan individen når fram till att själv kunna manifestera denna fullkomlighet, i och med att varje väsens normalitet bjuder väsendet att sträva efter att iaktta de betingelser som är en garanti för dess livs högsta lycka eller glädje över att vara till. Men vad är då "orsaken" till livets högsta fullkomlighet? Ja, här kan vi inte komma ifrån den treeniga principen: "Fadern", "Sonen" och "den heliga anden", vilka här i Livets Bog är betecknade med "X1", "X2" respektive "X3". Dessa tre "X" återigen är ju detsamma som livets högsta struktur eller grundanalys. Att leva i samförstånd med denna analys, är detsamma som att veta att man har ett odödligt jag som i sin tur har skaparförmåga och organism, i kraft av vilka det överlever alla företeelser, upplever verkningarna av sina handlingar och därmed blir en "bild" av själva universum, som också framträder med ett odödligt jag som har skaparförmåga (naturkrafterna) och organism (världsalltet). Att leva i kontakt med detta, betyder för det levande väsendet att det förstår sin verkliga, eviga identitet, känner till att det överlever verkningarna av sina handlingar och därmed endast kan leva i absolut kontakt med den logik, på vilken själva livets allra högsta form av lycka är baserad. Då denna logik kosmiskt sett är detsamma som "allkärlek", eftersom något som inte är absolut logiskt måste skapa en motsvarande disharmoni, och disharmoni aldrig kan vara till förmån för "kärleken till nästan" eller "allkärleken", så betyder "att döpa i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn" i själva verket detsamma som att leva i praktiserandet av den totala eller fullkomliga "kärleken till nästan". Kristi uppmaning till apostlarna att "döpa" i treenighetens namn var alltså detsamma som en uppmaning till dem att manifestera den fullkomliga eller totala kärleken till nästan och därmed bli ett ljus för alla andra människor på det jordiska planet, så att dessa därigenom också kunde finna vägen och bli "Kristi lärjungar", bli fullkomliga. Uppmaningen betydde alltså att de med sitt sätt att vara skulle lysa med den allra högsta visdomen, inte att de skulle binda människor i sekter eller diktatur.

Föregående

Nästa