De religiösa företeelserna med det auktoriserade prästerskapet och de härpå baserade politiska och juridiska myndigheterna och lagarna har inte kunnat förhindra det stora ragnarök, vars verkningar ännu plågar hela mänskligheten
1500. Det är ju självklart att dessa väsen i längden omöjligt kan vara tillfreds med denna av dem själva saboterade tillvaro eller denna förstörelse av alla de livets tillgångar som skulle göra tillvaron till en fullkomligt gudomlig livsupplevelse.Det yttrar sig ju också i jordmänsklighetens tilltagande intresse för att komma detta onda till livs.Och det är detta intresse som ger utslag i den religiösa principen och den åtföljande moraluppfattningen och gudsdyrkan som i sin tur utlöser sig i politiska ideal, juridiska lagar och humana intressen.Men trots att religiositet och moraldyrkan existerat i årtusenden, har jorden inte genom detta kunnat bli det paradis eller fullkomliga "himmelrike" som jordmänniskorna i själva verket hungrar och törstar efter.I stället för en "bestående fred" blev det en "domedag", ett "ragnarök" eller ett "helvete" över hela den jordmänskliga sfären.De religiösa företeelserna, den auktoriserade kyrkan med sitt prästerskap, de många religiösa samfunden, det juridiska rättsväsendet, de politiska rörelserna etc., har inte kunnat hindra jordmänskligheten från att störta sig ut i förstörelse och nedbrytning av de kulturrikedomar, konstverk och andliga produkter som den använt årtusenden för att bygga upp.Ja, är det inte i dag så, att den intellektuella eller akademiska världen alltmer tar avstånd från religionens, kyrkans eller prästerskapets moralförkunnelse och gudsbegrepp och betraktar allt religiöst som utslag av primitivitet, övertro och okunnighet?Men detta betyder naturligtvis inte att religionen med sitt auktoriserade prästerskap har funnits till förgäves, antingen den nu varit buddhistisk, muslimsk eller kristen.Tvärtom har den moraldyrkan som uppkommit ur den religiösa principen absolut fört människorna fram till deras nuvarande mentala stadium.Att de genom denna ledning har upplevt en sådan mängd livserfarenheter, att de därmed vuxit förbi prästerskapets förkunnelser och därför inte längre kan tro på dessa eller på dogmer och traditioner, utan önskar fakta eller självupplevelse, är ju endast en naturlig följd.