1501. Vad är det då som gör sig gällande hos de jordmänniskor som således vuxit ifrån religionen? Framgår det inte här som faktum att de skiljer sig från djuren? Djuren är ju tillfreds med sin tillvaro. De lever sitt liv i harmoni med sitt livs lagar. De tillfredsställer sin parningsdrift och är lyckliga med det. Hela den sfär av disharmoni och onaturligt levnadssätt som så starkt gör sig gällande bland jordmänniskorna, känner djuren inte till. När jordmänniskorna lever ett så fruktansvärt blodbesudlat liv, föranlett av en enorm utveckling av förmågan att mörda och dräpa, samtidigt som de har en starkt växande förmåga att beklaga, ångra eller sörja över mördandet eller över sitt eget olyckliga liv, och då deras parningsdrift blivit fullständigt utsvävande och avvikande från djurets korrekta och sunda uppfyllande av denna drifts lagar, ja, för många väsen helt befinner sig i upplösning, då är det tydligt att jordmänniskan i sig själv är ett mysterium för den oinvigde.