Martinus: Livets Bog, del 4, st 1503

1503. Det som jordmänskligheten däremot inte är så levande medveten om, är att den fullkomligaste tillvaroformen inte blott är ett levnadssätt som kan dikteras väsendena med hjälp av lagar, ja, att den är fullständigt omöjlig att uppnå enbart genom att lyda diktat, order eller befallning. Det har inte blivit helt klart för jordmänniskan att alla livsformer är resultat eller produkter av organiska funktioner. Liksom man inte kan vara en "man" annat än i kraft av en organisk funktion, och inte heller kan vara "kvinna", annat än i kraft av en för denna livsform framträdande organisk funktion, kan man inte heller utgöra något annat väsen annat än i kraft av en eller annan för detta väsenstillstånd speciell organisk funktion. Att vara ett "djur" eller ett dräpande väsen som endast kan upprätthålla sin tillvaro genom en av egoism befordrad självbevarelsedrift, är alltså uteslutande produkten av en särskild organisk funktion. Men hur ska ett väsen som utgör en motsats till detta, alltså en livsform som i stället för att betingas av att dräpa, betingas av att ge liv (utlösa kärlek), kunna vara en produkt av samma organfunktion? När det inte kan vara så, måste det bli en självklarhet att jordmänniskans organfunktion måste omskapas, måste förändras så att den, i stället för att vara till fördel för egoismen och därmed för den dräpande självbevarelsedriften, blir till fördel för osjälviskheten och därmed för kärleken till nästan eller den livgivande principen.

Föregående

Nästa