1506. Här menar kanske en del läsare att en sådan demokratisk styrelseform egentligen är ganska onaturlig, eftersom det förnuftigaste väl borde vara att sätta in de intellektuella med oinskränkt makt som statens ledare eller högsta myndighet. Ja, ett enskilt väsen med den nödvändiga höga utvecklingen och intellektualiteten insatt som oinskränkt diktator eller envåldshärskare måste ju i hög grad vara att föredra. Och detta skulle givetvis vara riktigt, om det inte hade funnits något som heter utveckling och som så småningom fick jordmänniskorna att tänka själva. Det är ju just en sådan styrelseform som har lett jordmänniskorna fram till deras nuvarande stadium. Det är ett sådant intellektuellt väsen, utrustat med medvetandemässig kapacitet att regera, som ligger till grund för begreppet "konung". "Konungen" var ursprungligen ett sådant väsen med oinskränkt makt och myndighet till och med över undersåtarnas liv och död. De stora forna rikena vid Nilen regerades ju av mäktiga faraoner eller "invigda" konungar, vars ord var lag, och som allmänheten med hot om straff och dödsstraff tvingades åtlyda. Dessa lagar från de "invigda" konungarna eller faraonerna var levnadsregler som var absolut nödvändiga förelöpare till det utvecklingstillstånd som jordmänskligheten måste föras fram till. Och dessa kungar blev således under en viss tid, så länge jordmänniskorna ännu var tillräckligt primitiva och utan självständigt tänkande och utan de stora degenerationstendenser som i dag karakteriserar dem, till gudomlig välsignelse för dessa väsen. Men människorna fortsatte inte att leva i samma okunnighet och naivitet som djuren, utan började ta lärdom av sina erfarenheter. Den ena individen efter den andra började själv att tänka lite över tingen eller de dagliga upplevelserna, de dagliga lidandena och besvärligheterna. Men då detta självständiga tänkande och åtföljande självständiga åsikter och uppfattningar ju inte var nödvändiga, ja, inte ens var tillåtna för en undersåte inom en enväldig härskares eller diktators område, började det så småningom uppstå konflikter mellan individens begynnande utveckling av självständig tankeförmåga och diktaturen eller kungamakten. Individen började känna diktaturen, som tidigare varit en vägledning, en välsignelse och ett skydd, som ett hinder för sitt begynnande självständiga tanke- och själsliv. Och så småningom blev det allt svårare för en diktator eller kung att bevara hela sin auktoritet och makt. Våld och dödsstraff måste användas i långt större utsträckning än tidigare, vilket gjorde att kungar eller faraoner av en hög invignings- eller humanitetsgrad inte längre var ägnade att bekläda diktatorsposterna eller kungatronerna. Individer med primitiv humanitetsgrad och helt utan invigning, vilka till och med avslöjade sig som tyranner med perversa eller sadistiska böjelser och ett omättligt maktbegär, inkarnerade emellanåt i kungavärdigheten och blev jordmänniskornas härskare fram till vår tid, då purpurmanteln, kronan och spiran mer är museiföremål, maskeraddräkt eller filmkostym än en naturlig klädsel för en modern kung eller regent av i dag.