Martinus: Livets Bog, del 4, st 1509

1509. Medan individen i den förstnämnda flocken, på grund av hans här naturliga eller ännu medfödda inställning att endast tänka flockens tankar, naturligtvis är utomordentligt lycklig över att få underkasta sig diktatorn, som ju representerar flockens renodlade tänkande och därför blir idealet, blir ledare, kung eller enväldig härskare för flockens individer, blir däremot den individuellt eller självständigt tänkande individens mentalitet närmast krossad under diktatorns eller flockens tänkande. Hela den rikedom av individuella tankar som ligger utanför diktatorns och flockens inställning och förstånd, blir ju hjälplöst nedpressad under diktaturens hav av förbud, lagar och straffdomar, dessa tankar må vara aldrig så intellektuella och till gagn för hela flocken. Allt som kommer fram av genialitet och som inte förstås av diktatorn eller flocken blir skoningslöst nedslaget. Men genom att alla genialiteter eller nya tankeformer på så sätt "rensas bort" från samhällets mentalitet som om de vore ett skadligt ogräs, berövas detta samhälle eller denna flock totalt varje form av framsteg som inte förstås av diktatorn eller flocken. Ja, är det inte till och med så, att man bekämpar varje verkligt intellektuellt eller högintellektuellt framsteg? Hur många personligheter har inte måst sluta sina dagar på bålet, i galgen eller på schavotten, därför att de hade högintellektuella tankar som skulle ha betytt enorma framsteg i samhällsordningen eller för höjandet av det allmänna medvetandet, om de fått komma till utveckling? Deras idéer eller intellektuella framsteg passade inte diktatorerna eller makthavarna. Dessa såg i dem en fara för eller underminering av sin egen makt, sitt eget välde. Och därför måste idéerna oskadliggöras eller utrotas i tid och deras upphov dräpas. Nej, materiella makthavares princip är inte att "hellre ge än få". Det är inte samhällets eller flockens framsteg som utgör grunden för dessa väsens tillvaro, utan i stället en obeveklig stabilisering av deras egen makt och tillfredsställandet av deras egen härsklystnad. Och för att stabilisera detta tillfredsställande är de ju också nödsakade att arbeta för att stabilisera flockens eller sitt folks rent materiella maktposition. Därför betyder diktaturen militarism, upprustning och krig.

Föregående

Nästa