Martinus: Livets Bog, del 4, st 1511

1511. Och håller inte samma diktatoriska strupgrepp sitt tag om allt som behärskas av den så kallade "kapitalmakten"? Är inte denna makt just den allra nyaste och mest raffinerade, kamouflerade eller dolda formen av den allt annat än stagnerande diktaturprincipen? Då ju allting kan värderas i pengar, värderas som kapital, blir den som har ett stort kapital en motsvarande stor maktfaktor. Han kan nämligen med sitt kapitals hjälp köpa andra väsens förmåga och arbetskraft. Denna köpta förmåga och arbetskraft blir hans krigsberedskap, hans vapen. Med dessa kan han tvinga de medväsen som är honom ekonomiskt underlägsna. På det sättet har många väsen och företagare tvingats till ruin eller undergång. Affärsdiktaturen leds nämligen inte av principen "hellre ge än få", utan i allra högsta grad av principen "hellre få än ge". Och då denna princip i stor utsträckning är lagligt skyddad och följaktligen medbestämmande i samhällets allmäntillstånd, förstår man att detta allmäntillstånd i motsvarande grad måste vara fullt av sorger och bekymmer. Ekonomisk ruin, konkurs och fattigdom måste vara oundvikliga faktorer i varje samhälle, så länge diktaturprincipen också har domäner på det ekonomiska området.

Föregående

Nästa