Martinus: Livets Bog, del 4, st 1512

1512. Det är helt naturligt att alla dessa bittra erfarenheter efter hand måste förändra jordmänniskornas mentalitet och i deras medvetande skapa en längtan efter fullkomligare samhällsförhållanden och en lättare form av levnadsstandard. Det är också självklart att samhället så småningom söker sig fram till sitt olyckliga tillstånds orsaker och upptäcker att den inhämtade kunskapen inte är till diktaturens fördel. På så sätt växer det hos väsendena fram en antipati mot allt diktatoriskt förtryck eller ledarskap. Det uppstår en tendens hos individerna att vilja vara medbestämmande. Detta begynnande medbestämmandebegär är början till en samhällsform som är diktaturens diametrala motsats, nämligen det tillstånd som i Livets Bogs fjärde kapitel skildras under begreppet "demokrati". Skillnaden mellan "diktatur" och "demokrati" blir alltså, att medan flocken under "diktaturen" endast regeras av en diktator, en ledare eller en person som oinskränkt har all makt, så regeras flocken under "demokratin" av flockens alla enskilda individer. Alla normala, laglydiga individer har rösträtt och är därigenom medbestämmande i statsledningen. Det är uppenbart att ledningen genom denna form av regering blir långt mer känslig eller levande än genom "diktaturen". Genom den fullkomliga, hundraprocentiga "demokratin" skapas det en lika rätt för alla, något som en diktatur inte kan skänka, för om diktatorn gav alla en sådan rätt, skulle han inte längre vara diktator eller enväldig härskare, eftersom han gjort sina undersåtar medbestämmande. Och undersåtarnas medbestämmande i statens ledning är ju detsamma som "demokrati".

Föregående

Nästa