Martinus: Livets Bog, del 4, st 1521

1521. Och det skulle naturligtvis dröja mycket länge innan en verklig världsöverhet skulle stabiliseras, om inte den djuriska mentaliteten just gav upphov till större och större raffinemang på den dräpande principens område. Mänsklighetens förmåga att mörda och lemlästa, föröda och bryta ned allt jordmänskligt kunnande har ju nått en sådan genial omfattning, att krig alltmer blir omöjligt som en metod eller väg att uppnå praktiska fördelar. De stridande parterna är nu så intelligensmässigt jämbördiga, att ingen kan överrumpla den andre. Har den ena parten lyckats lansera ett nytt så kallat "hemligt vapen" med fruktansvärda verkningar, så har den andra parten under tiden i många fall rustat sig med ett ännu mer raffinerat och effektivt "hemligt vapen" eller dödsmedel, med vilket han står redo att "straffa" eller stoppa motståndarens så kallade "överträdelse av folkrätten". Denna utveckling av "hemliga vapen", dödsmaskiner eller dödsredskap kommer oundvikligen att fortsätta till dess att ett sådant stadium har nåtts att inget försvar är möjligt, i och med att såväl försvar som angrepp i samma grad blir ett hundraprocentigt angrepp på den jord, de livsmöjligheter, de terränger eller naturområden som utgör lika stora livsbetingelser för båda parterna. Endast genom självupplevelse eller erfarenhet kan de krigande parterna ändra medvetandeinställning. Endast genom verkningarna av sin egen utlösta krigsenergi kan de komma att inse det dåraktiga i att använda denna energi för att söka skapa den "fred" eller totala lycka som de i sitt medvetandes djup suckar och stönar efter. Båda parterna kommer att upptäcka att deras förmåga att utlösa krig nu har nått sådana dimensioner, att absolut ingen part längre kan bli en verkligt överlägsen "segerherre". Efter ett krig som är baserat på de raffinemang man nu är i stånd att manifestera, inte minst med hjälp av atombomben, blir parterna – om de över huvud taget kan överleva – endast att likna vid ett par dödsrosslande eller lemlästade individer som på konstgjorda lemmar linkar omkring bland ruinerna av de konstverk, städer och kulturinrättningar som de i egenskap av civiliserade kulturstater en gång representerade.

Föregående

Nästa