Livets Bog, del 4
Vad som framkallar "samvetskval"
1527. Vi har nu genom den sida av det eviga livet som vi redogjort för i denna del av Livets Bog, utförligt visat hur jordmänniskans psyke utgör en degenererande "djurmentalitet" och en begynnande "människomentalitet". Att jordmänniskans psyke i sig självt inte är något behagligt tillstånd, har också blivit uppenbart för oss. Då den djuriska mentaliteten har årmiljoner bakom sig och individen således i tusentals liv har betjänat sig av denna mentalitet, har den ju blivit ett synnerligen djupt ingrott vanemedvetande. De moraliska uppfattningar som den är baserad på, förekommer ännu i stor utsträckning som något jordmänniskan nästan inte kan göra sig fri ifrån. Men genom en tusenårig moral och uppfostran och genom erfarenheter av lidande, vilket inte är till fördel för de djuriska tendenserna, utan befordrar en diametralt motsatt inställning till livet, skapas innerst inne en önskan eller vilja till humanitet eller en viss grad av kärlek till nästan, och denna del av individens mentalitet kommer nu i konflikt med den del av mentaliteten som ännu representerar individens urtillstånd eller de djuriska tendenserna, varje gång dessa tendenser har varit de starkaste i medvetandet och kommit till uttryck. Varje gång en sådan individ har varit hetsig eller haft ett vredesutbrott inför sin nästa, kanske till och med överfallit och torterat henne både fysiskt och själsligt, kommer han förr eller senare att "ångra" eller "beklaga" sin handling. Denna "ånger", som ju är detsamma som "samvetskval", fortsätter att plåga individen tills han förr eller senare får framföra en ursäkt till sin nästa och därigenom försätter sig själv i harmoni med denna nästa. Detta samvetskval är alltså detsamma som den otillfredsställelse med sitt eget uppträdande eller handlingssätt som man känner varje gång man inte gentemot sin nästa har följt de rent "mänskliga" tendenserna, utan i stället de rent "djuriska" i sitt medvetande, eller med andra ord, varje gång man liksom Paulus upptäcker att "det goda jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag".