Martinus: Livets Bog, del 4, st 1529

1529. Det är denna sistnämnda front som skiljer den jordiska människan från djuret. Det är denna växande kärlek till nästan eller humanitet hos väsendet som är den begynnande "människan". Det är den "djuriska" eller "inhumana" sidan hos väsendet som gör att människor måste låsa sina dörrar och sätta upp taggtråd och plank kring sina ägodelar, liksom det är denna själviska natur som är orsaken till att länderna måste ha såväl överhet, polis och rättsväsen med fängelser och straffanstalter som militärväsen med mordmaskiner, förstörelseredskap och slagfält. Och det är den djuriska sidan hos jordmänniskan som gör att hon ännu dräper eller slaktar och äter utvecklade animaliska väsens organismer. Att väsendet av alla omständigheter och erfarenheter i sitt dagliga liv alltmer tvingas att bekämpa den "inhumana" delen av sitt medvetande, har här i Livets Bog således blivit självklart för den utvecklade läsaren eller forskaren. Den jordiska människan skiljer sig alltså från djuret genom att hon med sin "humana" del av medvetandet kan bekämpa sin djuriska eller "inhumana" del av medvetandet. Djuret har inte denna "humana" medvetandesida utöver sitt förhållande till äkta maken och avkomman. Därför är den djuriska eller "inhumana" delen av medvetandet den helt förhärskande hos det vilda djuret, som ännu inte har kommit i beröring med människor och därför ännu har sitt vilda djuriska urtillstånd i behåll. Därmed har det blivit ett uppenbart faktum att jordmänniskan lyder under andra lagar än djuret, och att lagar som för djuret är dygder och vars iakttagande för detta väsen är "paradiset", för jordmänniskan rent av blir "helvetet", ja, blir ett sabotage av hennes dagliga liv. Det är inte så märkligt att världens största visa eller världsåterlösarna genom ord och uppträdande har sökt leda människorna fram till tron på den humana medvetandesidan i deras väsen, liksom vi här i Livets Bog har till uppgift eller mission att genom den andliga vetenskapen eller våra kosmiska analyser ge jordmänniskan den begynnande förståelsen av detta upphöjda eller gudomliga mentala område i hennes natur.

Föregående

Nästa