Martinus: Livets Bog, del 4, st 1530

1530. Genom detta arbete eller de nämnda kosmiska analyserna är varje utvecklad läsare i stånd att se, att vägen till den verkliga lyckan eller sanna glädjen över att vara till, vägen till "himmelriket", endast går genom avvänjningen från den "inhumana" medvetandedelen till utvecklandet av den "humana" eller "mänskliga" medvetandedelen i hans eget väsen.
Tänk, vilken uppenbarelse av skönhet och livsglädje som väntar väsendena när de får förståelse för sin egen "humana" medvetandesida och därigenom kan göra denna sida till vanemedvetande eller självklart dagligt liv. Tänk, hur detta dagliga liv kommer att te sig för väsendena. Tänk, en tillvaro där man inte längre behöver låsa sina dörrar, inte längre behöver ha taggtrådsavspärrningar eller plankinhägnader, inte behöver vare sig polisväsen, straffanstalter eller fängelser, inte längre behöver ha militärväsen med krigsmaskiner, dödsapparater och lemlästningsprocesser, inte längre behöver armbåga sig fram på nästans bekostnad, inte längre blir utsatt för avund, missunnsamhet, svartsjuka och baktaleri, inte längre lever i olyckliga kärleksförhållanden eller är bunden i olyckliga äktenskap eller andra former av olyckliga fysiska eller själsliga förhållanden, och där inga nervsammanbrott förekommer, inga psykiska sjukdomar, ingen förnedring, inget förtryck och inga andra av det dagliga livets besvärligheter. Tänk, att kunna leva i ett sådant från djuriska tendenser utrensat jordmänskligt samliv. Är det inte denna tillvaroform som utgör "den bestående freden", det "välbehag" som blev jordmänniskorna bebådat genom julevangeliet? Är det inte denna form av upplevelse av livet som är "himmelriket" och därmed utgör den från djurets princip, den dräpande livsmetoden, återlösta eller befriade jordmänskliga mentala världen?

Föregående

Nästa