1532. Men även om iakttagandet av det stora budet "Du skall älska din nästa som dig själv" således här har framstått som livets högsta moral, är det ju också ett faktum för oss att denna moral är något förhållandevis nytt här på jordklotet. Den härskande moralen hos "djuret" och i utomordentligt stor utsträckning även hos jordmänniskan är ju ännu baserad på den dräpande principen eller på att "var och en är sig själv närmast", alltså raka motsatsen till att älska sin nästa. Att denna morals reaktioner, framsprungna ur den djuriska naturen, kvarhåller väsendet i mörker, olycka och lidande eller "helvete", denna sanning har vi här med våra kosmiska analyser så helt lyft bort från "trons" område och gjort till vetenskapligt faktum, att vi nu inte längre behöver beröra detaljerna i denna moral. Däremot återstår för oss att lämna de sista avslutande analyserna av den urkraft eller den gudomliga orsak som åstadkommer denna växling från "djur" till "människa", denna eviga princip som låter jaget eller det gudomliga något i väsendena växelvis bli ett med en mörk moral eller en ofullkomlig livsupplevelse, och ett med en ljus moral och den åtföljande fullkomliga upplevelsen av livet. Denna urprincip har vi redan lämnat förberedande analyser av och benämnt "den högsta elden". Det återstår alltså för oss att här i Livets Bog manifestera huvudanalysen av denna gudomliga högsta princip, och vi kommer därför att bland annat i den följande delen av denna bok ägna oss åt att i symbolik och text belysa denna sida av det eviga livets analys. I föreliggande del har vi ännu utrymme för att i symbolform ge en överblick över själva "paradis- och helvetesprincipens" närvaro i alla spiralens sex zoner eller riken.
      Och med bland annat inplanteringen av denna överblick i sitt medvetande har den utvecklade läsaren erhållit den intellektuella inblicken i den vetenskap om kärlek till nästan eller den världsplanens allra högsta moral som han kommer att få orubbligt befäst, när vi i nästa del drar den sista stora slöjan för livets mysterium åt sidan och låter honom skåda in i själva den evige Faderns allt genomträngande högsta eld, denna Gudomens eviga, flammande kropp, med vilken denne behärskar världar, solar och vintergator, inviger väsen och gör världsalltet till ett med kärleken.