Martinus: Livets Bog, del 4, st 1326

1326. Det finns således absolut ingen orsak för något annat folk eller folkslag att förfölja "judafolket" för dess anknytning till "den falska affärsprincipen". "Bankkontokulturen" eller "ockerprincipen" besjälar, som vi har sett, hela vår värld. Inget folk, ingen "civiliserad" stat, kan i dag svära sig fri från denna kultur eller princip. Den behärskar fullständigt det dagliga livet, är grunden för deras "politik", för deras militära åtgärder, liksom den också är grunden för den fysiska ståndsindelningen eller klasskillnaden. Den gör människan till tiggare eller krösus. Den avgör hennes sociala ställning och hennes tillträde till allmänhetens, pressens eller offentlighetens beundran och aktning och till medlemskap i "det goda sällskapet", det vill säga "kapitalmakten", "överklassen", "bourgeoisien", alltså den del av mänskligheten som i dag är mest "judisk". Måste inte människor inom denna klass just i kraft av sina sociala förmåner tro att de är "Guds utvalda"? Måste inte en stat eller ett folk i liknande ställning inbilla sig att de är "Guds utvalda"? Nej, tro för all del inte att "judafolket" är något enastående fenomen, tro inte att "judarna" är någon "paria" bland nationerna. Ju mer man dömer dem, desto mer dömer man sig själv och avslöjar sin egen totala okunnighet om mänsklighetens utveckling eller passage genom kretsloppet, såvida man inte rent av avslöjar att ens eventuella indignation är kamouflerad avundsjuka över att en "jude" har tillskansat sig den sociala ställning, de tillgångar eller det "bankkonto" som man själv med sin själs hela styrka önskat eller kämpat för att göra till sin. Om den ställningen eller positionen hade blivit ens egen, hade det naturligtvis inte funnits något i ens medvetande som skulle ha reagerat och stämplat en själv som "jude" eller "ockrare", såsom man nu stämplar sin nästa därför att situationen gick en själv förbi och i stället blev ens nästas öde. Nej, man måste alltid tänka på den stora synsvaghet eller blindhet som gör sig gällande när det handlar om att rannsaka eller bedöma egna fel, och den otroliga synskärpa som råder när man önskar framhäva sin nästas fel. "Bjälken" i sitt eget öga har man alltid svårt att se, medan man har väldigt lätt att se den minsta lilla mikroskopiska företeelse eller "flisan i sin broders öga". Nej, den princip som har gjort "judafolkets" namn till ett skällsord är absolut inte något speciellt "judiskt", liksom den heller aldrig någonsin kan bli speciellt "europeisk", "amerikansk", "rysk", "kinesisk" eller dylikt. Den är inte alls något särmärke för ett enskilt folk, utan den är ett oundvikligt avsnitt i varje enskilt väsens och folks passage i kretsloppet från "djur" till "människa". Endast okunnigheten och naiviteten ligger till grund för varje påstående som framhäver något annat.

Föregående

Nästa