Martinus: Livets Bog, del 5, st 1774

1774. Hela denna primitiva jordiska livsuppfattning är själva livets nattsida. Den utgör den motsats till upplevelsen av fullkomlighet som nödvändigtvis eller absolut måste existera och upplevas, för att det över huvud taget ska bli möjligt för väsendet att uppleva den absolut sanna fullkomligheten. Det levande väsendet måste således med nödvändighet uppleva en viss form av okunnighet, eller ett slags kosmisk medvetslöshet, för att kunna uppleva medvetande. Det som man inte har upplevt motsatsen till, kan man omöjligt uppleva. För att kunna uppleva något, fordras det något med vars hjälp upplevelseobjektet kan markeras, ty utan en sådan markering måste objektet förbli helt osynligt eller otillgängligt för förnimmelse eller upplevelse. Ingenting kan upplevas annat än i kraft av sin motsats. Om inte det kosmiska spiralkretsloppet vore indelat i de olika från varandra avvikande stadierna, som i sin tur koncentrerar sig i de två formerna av kontraster: ljus och mörker, såväl mentalt som fysiskt, skulle ingen som helst livsupplevelse kunna äga rum. Det kosmiska spiralkretsloppet kan således indelas i två stora huvudzoner: dess nattepok och dess dagsepok, vilket som tidigare nämnts principmässigt är detsamma som dess "vinter" och "sommar" och de däremellan liggande övergångsstadierna "vår" och "höst". De levande väsendena befinner sig alltså i ett väldigt kretslopp som i princip motsvarar de kända kretsloppen: dygnskretsloppet, årskretsloppet och jordelivskretsloppet samt materiens kretslopp från blomningsstadiet till gödselstadiet och åter till blomningsstadiet osv., eller vattnets kretslopp från dypölen till det kristallklara dricksvattnet, eller den rena luften och åter tillbaka till dypölen osv. Upprätthållandet av livet är överallt uteslutande baserat på kretsloppsprincipen och dess "årstider". När vi inser detta, är det lätt att förstå att det jordiska livet alltifrån dess början här på klotet och hela vägen genom växtvärlden och djurvärlden till den högt utvecklade jordmänniskan representerar spiralkretsloppets nattsida och ett i denna nattsida begynnande morgon- eller vårstadium. Detta framgår tydligt av väsendenas totala okunnighet om det verkliga livet i kosmos, om deras egen odödlighet och identitet med själva evigheten och den åtföljande allomfattande överträdelsen av alla livets lagar, eller kulminationen av upplevelsen och manifestationen av den dräpande principen med sin utlösning av sorg, jämmer och pina. Att man här innerligt längtar efter fullkomligheten eller ett lyckans land, och att man i sina tanke- och drömsyner spejar efter den absoluta motsatsen till den livskretsloppets mörka nattsida som man befinner sig i, torde vara helt följdriktigt. Det är ju inget annat än det "utsövda" väsendets längtan efter morgongryningen eller den kommande dagen, som vi här bevittnar.

Föregående

Nästa