Martinus: Livets Bog, del 5, st 1776

1776. Det jordiska levande väsendet är alltså ett väsen, i vars inre det ursprungligen existerade ett flammande begär efter materialism och ofullkomlighet, eller efter all motsats till den form av lycka, frid och glädje som nu här i mörkret för länge sedan börjat bli ett längtansobjekt för de långt komna och av mörkret mättade jordmänniskorna. Vi har sett hur längtan efter mörkret symboliserats och återgetts genom Bibelns berättelse om Adam och Eva som ursprungligen levde i ljuset, det vill säga i ett tidigare spiralkretslopps ljusregion, men endast kunde finna njutning i frukterna från "kunskapens träd". De var alltså mätta på frukterna från "livets träd". I annat fall skulle frukterna från "kunskapens träd" inte ha kunnat bli en njutning för Adam och Eva. Med denna njutning eller tillfredsställandet av detta begär vandrar det levande väsendet ut ur ljusregionens sfär, genom dess höst och in i dess vinterzon eller den zon i vilken vi finner det materialistiska, dräpande och mördande jordiska djuret och människan. I denna zon, som en gång var idealzonen med sitt "Valhall" och dess hämndgiriga och dräpande gudar, sin mord- och krigsmoral, och som nu kulminerar i det moderna "allas krig mot alla" eller det ragnarök som för närvarande plågar jordens människor och insveper deras atmosfär i dödsrosslingar, blod och tårar, där uppstår i väsendenas inre den mättnad av mörkret, det "utsövda" tillstånd som gör det till en njutning att vakna på "morgonen", den leda vid att manifestera den dräpande principen, den innerliga och kroniska hunger efter harmoni och fred som i själva verket är detsamma som hungern efter kärlek.

Föregående

Nästa