Martinus: Livets Bog, del 5, st 1777

1777. Denna hunger är alltså något som uppstår inuti individens medvetande som en följd av hans till övermått mättade upplevelse av mörkrets princip eller spiralkretsloppets vinter eller nattzon. Men vad är det då som gör att det i verkligheten kan uppstå en sådan mättnad? Ja, här svarar man väl att det är den omständigheten, att när till exempel magen är full av mat, kan man inte äta mer innan denna mat är smält. Och det är naturligtvis riktigt att samma princip på sätt och vis gör sig gällande även här, men detta är inte hela svaret på frågan. Mättnaden är en mer omfattande princip än enbart en påfyllningsprincip. Det är riktigt att den näringsmässiga hungern kan tillfredsställas genom att inta föda, det vill säga en påfyllning av magen, men om individen ständigt fortsätter att varje gång han är hungrig äta samma rätt, kommer han till slut att bli så trött och utled på denna rätt att han rent av känner avsky för den. Att den ursprungligen eventuellt var hans älsklingsrätt, ändrar inte principen – mättnaden och ledan kommer oundvikligen att infinna sig. Och med denna leda vid rätten uppstår en orubblig önskan eller ett begär efter en kostförändring eller efter en annan rätt. Och så kan samma historia börja om från början igen och fortgå tills inte bara den akuta, utan även den kroniska mättnaden av och ledan vid denna rätt har uppstått och längtan efter nya rätter åter blivit dominerande. Här avslöjar sig således en princip som åstadkommer en annan form av mättnad än den akuta eller övergående, nämligen den varaktiga eller kroniska. Denna kroniska mättnad är uttryck för en princip som inte bara betingar att individen inte i all evighet kan leva på en och samma rätt eller föda, den betingar också att individen inte heller i något annat förhållande i det dagliga livet kan bli kvar i en och samma sfär, samma form av livsupplevelse. Allt måste efter hand bli omodernt, allt måste efter hand bli föråldrat, måste överges och lämna plats för nya upplevelseformer och tankesfärer. Varje livsforms förändring, varje kroppslig strukturs förvandling, väsendenas framträdande i nya arter, deras förvandling från djur till människa eller över huvud taget hela den förvandlingsprocess som vi kallar utveckling, befordras således uteslutande av denna fundamentala hunger- och mättnadsprincip.

Föregående

Nästa