1781. Här på det fysiska planet, där den vanliga jordmänniskan lever i mörkrets själva kulminationszon, eller där mörkerkontrasten i förhållande till ljuskontrasten är helt dominerande – och där det därför råder domedag, ragnarök, helvete, "allas krig mot alla", döden genom gaskamrar, avrättningar, sadism, tortyr, förföljelse, fysiska och psykiska sjukdomar etc. – känner väsendena endast till de två principerna och polerna i en struktur eller inbördes konstellation som formar de levande väsendena till "hankön" och "honkön". Det fullständiga "hanköns-" och "honkönsväsendet" representerar alltså just precis den inbördes konstellation av de båda polerna som bildar grundvalen för spiralkretsloppets och därmed för livets mörkertillstånd, ragnarök eller helvete. Då denna zon är den zon där individen närmast är kosmiskt medvetslös (han kan endast uppfatta tids- och rumsdimensionella ting eller företeelser som kan vägas och mätas), är han att betrakta som ett kosmiskt dött väsen. Han representerar den död eller kosmiska medvetslöshet som just skulle bli följden av "ätandet av kunskapens träd". Den jordiska människan i sitt tillstånd av materialism, otro eller förnekande av allt andligt representerar således kretsloppets vinterköld, dess kontrast eller motsats till kärlek. Hennes sympatianlag spänner endast över området för fortplantningsdriften och blir därigenom ett led i självbevarelsedriften. Denna form av sympati kan i sin högsta utveckling endast bringa individen att tjäna sig själv eller låta sig tjänas eller leva på andras bekostnad. Den blir en utlösare av ett motstånd eller sabotage mot själva universums eller livets grundton. Där ett sådant väsen ska upprätthålla livet i den form som för detta väsen betyder lycka, kan det bara ske på andra levande väsens bekostnad. Väsendet måste i värsta fall dräpa för att leva. Ja, dess föda är rent av andra väsens organismer, kött och blod. Ett större sabotage mot livet och därmed mot väsendenas fred och lycka kan inte utlösas.