Martinus: Livets Bog, del 5, st 1783

1783. Att den jordiska människan således på sitt nuvarande stadium är kretsloppets utlösare av mental köld och mentalt mörker, beror alltså på hennes speciella förhållande till den högsta elden eller den speciella konstellation som de två sexuella polerna representerar i detta väsen. Som redan nämnts, skapar dessa två poler i jordmänsklighetens mentalitet två särskilda, mot varandra konträra former av sympati. Av dessa två sympatiformer utgör den ena den, på vilken äktenskapet och artens parnings- och fortplantningsprinciper är baserade. Den är därför bland de nuvarande jordiska människorna den mest kända, och är fullt ut auktoriserad eller offentligt erkänd som en absolut normal företeelse. Följaktligen är den i äktenskapets form lagskyddad för väsendet och har genom vigselattesten fått statens eller folkets välsignelse. Mindre känd är däremot den andra formen av sympati i världen, trots att den nu i årtusenden har varit de högre utvecklade humana världsreligionernas innersta kärna. I den kristna världsreligionen har den fått sitt fundamentala och allomfattande uttryck i Världsåterlösarens ord: "Du skall älska din nästa som dig själv." Detta stora bud skyddas dessutom mot missuppfattningar eller feltolkningar genom att Världsåterlösaren i sammanhanget även sade: "Du skall älska Herren, din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd", och vidare fastställde att "på dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." Hur kan det vara möjligt att tolka dessa gudomliga ord, denna eviga analys, på annat sätt än just efter ordens bokstavliga lydelse eller direkt uttryckta mening? Då vi alla, såväl vår nästa som vi själva, existerar såsom något av Gud, måste det ju vara omöjligt att älska Gud utan att älska sin nästa. Den som hatar och förföljer sin nästa, hatar och förföljer Gud. Världsåterlösaren framhöll vidare, att vad man gjorde, eller inte gjorde, mot "någon av dessa minsta som är mina bröder" (alltså mot sin nästa), det gjorde man, eller gjorde man inte, mot honom. Och eftersom han och Fadern var ett, innebär detta, att allt vad man gör eller inte gör för sin nästa, det gör man eller gör man inte för Fadern eller Gudomen. Endast mycket naiva väsen, som är fientliga mot verklig kärlek till nästan, kan rymma en sådan naivitet eller brist på intellektualitet, att de likt dåren vandrar tryggt där änglar inte törs träda och försöker tolka ovannämnda bud som något som inte berör krig, erövring och förtryck av andra eller diktatur, förföljelse och terror i religiösa och politiska syften. Men då en mycket stor del av jordmänsklighetens mentalitet ännu befinner sig just på denna primitiva mentala nivå, är kärleken till nästan ännu bara en mycket avlägsen utopi för allmänheten, på samma sätt som sommarens solljusa, varma dagar är långt borta från midvinterns is, köld och mörker.

Föregående

Nästa