Martinus: Livets Bog, del 5, st 1786

1786. Vi ser då också de många svängningarna i den så kallade "normala", och därmed uppfattad som den "moraliska", linjen för sexualitet. Jordmänniskorna har i sin religion och moraluppfattning uppställt ett visst bestämt sexuellt tillstånd som det orubbligt naturliga, från vilket man helst inte bör avvika en enda tum. Mellan mannen och kvinnan bör det således inte förekomma något som helst samlag eller ens det minsta utslag av parningsdrift annat än inom det prästvigda äktenskapet och helst endast i syfte att sätta barn till världen. Och äktenskaplig skilsmässa bör helst inte få förekomma. Att den på så vis uppställda dygden och ärbarheten är yttringar av ett visst stadium i kretsloppet, är givet; men det är lika givet eller självklart att detta stadium inte kan hållas kvar i väsendenas mentalitet. Det kommer att sprängas av kretsloppets nästa stadium, lika säkert som vinterns stadium orubbligt kommer att sprängas av årskretsloppets vår- och sommarstadium. Att försöka skapa en morallag för sexualitet som ska gälla i all evighet, är lika dåraktigt som att skapa en morallag som evigt skulle förbjuda vårens ankomst. Ingen makt är större än kretsloppets. Endast i kraft därav existerar Gudomens allmakt. Därför kan varje uppställd morallag enbart gälla för en liten lokal zon eller epok i kretsloppet. I annat fall skulle universums kretsloppsprincip eller Guds allmakt sprängas, och att något sådant skulle äga rum är det väl ingen verkligt intellektuell eller kosmisk forskare som vågar påstå. Naturens eller livets lagar, som ju befordrar Gudomens allmakt, rättar sig inte efter individen, utan det är individen som måste rätta sig efter naturen. Och det torde väl vara ett alldeles klart faktum för varje intellektuell människa att den ovannämnda äktenskapliga moralen eller parningsdygden för länge sedan har sprängts av den stora allmänheten. Vi har här i Livets Bog redan utförligt beskrivit de degenererande äktenskapen, den starkt framträdande otroheten inom dessa och de åtföljande oräkneliga skilsmässorna. Härtill kommer så den omfattande sexuella tillfredsställelsen mellan könen utanför äktenskapet samt hela den skara av människor som står helt utanför den äktenskapliga parningstendensen, de tusentals och åter tusentals ensamstående personer som livet igenom lever utan att någonsin ha haft någon längtan efter äktenskap eller sexuellt umgänge med det motsatta könet. Och ser vi inte inom denna rad av ensamstående personer ännu en skara väsen, vilkas sympati riktar sig mot deras eget kön, alltså en sprängning av den ortodoxa moralen, något som i århundraden har uppfattats som en dödssynd? Men hur mycket man än har predikat och hotat med evig förtappelse och helvete och straffat med döden, har man inte lyckats åstadkomma annat än att tortera, plåga och dräpa dessa väsen. Kretsloppsprincipen (Guds allmakt) och den åtföljande utvecklingen har ändå gått obehindrat fram över världen. Guds omskapande av människan till sin avbild låter sig inte hejdas av en liten lokalepoks särskilda sexualuppfattning och motsvarande lokalmoral. Den högsta elden bestäms inte av människan, utan det är "människan" som bestäms av denna högsta mentala värmekälla. Det kosmiska kretsloppets islossning kunde därför inte utebli. Det blev ständigt fler och fler ensamstående väsen, mer och mer otrohet i äktenskapen, fler och fler skilsmässor, fler och fler barn utanför äktenskapet och fler och fler ofruktsamma äktenskap, helt bortsett från den atmosfär av smuts, stank och ruttenhet som alltid mer eller mindre infinner sig vid degeneration och sammanbrott. Här representeras denna atmosfär av den flod av sexuella avvikelser, perversiteter och sjukdomar på organ och själ som plågar jordmänskligheten och för närvarande gör tusentals människor till mer eller mindre fysiska och andliga vrak. Varken fängelse, dödsstraff, moralpredikningar, det sjätte budet eller den moderna vetenskapen har förmått hejda naturens lag, det eviga kretsloppets nu frambrusande kosmiska vårflod och den därigenom uppenbarade gudomliga viljan: djurrikets undergång och skapandet av himmelriket i jordmänsklighetens mentalitet, omskapandet av "djuret" till "människa" eller inkarnationen av "Guds avbild" i fysiskt kött och blod.

Föregående

Nästa