Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
De jordiska människorna är icke färdiga väsen när det gäller att framträda som ”Guds avbild”
1787. Människan som "Guds avbild" är inte ett väsen som endast kan operera med en däggdjursorganism. Hon är inte ett väsen som är organiskt byggt till att kunna älska enbart det motsatta könet, och som därmed är en född rival till väsen av det egna könet. Hon är inte ett väsen som är underkastat den lag som betingar att man måste dräpa för att leva. "Guds avbild" kan inte vara ett väsen som hellre vill få än ge, hellre vill låta sig tjänas än tjäna. "Guds avbild" kan inte vara ett väsen som är slav under jalusi eller svartsjuka, avund och habegär, makthunger eller begär efter äganderätt över väsen och ting. "Guds avbild" måste vara kulminationen av livets största egenskap, den att hundraprocentigt kunna ge ut sig själv för andras lycka och välfärd. Om inte universums eviga högsta "något" eller "jags" medvetande eller psyke vore beskaffat på detta sätt, hur skulle universums grundton då kunna vara kulminerande kärlek? Allt i naturen är uteslutande uppbyggt för att tjäna, inte för att bli betjänat. Här måste vi naturligtvis undanta betjäning i form av det skydd som varje väsen under sin födelse och uppväxt måste ha till dess att det självt nått mogen ålder. Men alla mogna företeelser är endast avsedda att vara gåvor till livet från livet och bekräftar därigenom det faktum att universums grundton är "allkärlek". Att den jordiska mänskligheten inom sin fysiska och mentala livssfär rymmer så många från kärleken avvikande manifestationer, visar bara på det faktum att man här står inför något ofärdigt.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram