Martinus: Livets Bog, del 5, st 1788

1788. De enpoliga väsendena, hankönsväsendena och honkönsväsendena, är således icke färdiga väsen när det är tal om människan som "Guds avbild". Det kan endast vara liktydigt med att i allra högsta grad trotsa naturen, livet eller Guds vilja eller avsikt med människan, när man med hjälp av dödsstraff för evigt söker upprätthålla en fast moralgrund som bygger på den speciella organiska struktur som håller kvar ett psyke, som bara kan utlösa en partiell sympati för omgivningen eller en sympati för en särskild, i förväg avpassad, oumbärlig nästa, nämligen väsendet av det motsatta könet, men utlöser rivalitet och hat gentemot väsendena av det egna könet. Något sådant kan i längden inte undgå att bli ett sabotage mot Guds skapelse av människan till "sin avbild". Tiden har därför kommit då man bör se lite närmare på kretsloppet vad gäller jordmänniskans sexuella, organiska struktur. Genom hela detta nuvarande psykiska och själsliga tillstånd hos jordmänniskorna har deras sexuella trängtan eller behov inte blivit mindre. Det finns här absolut ingenting som visar att själva den sexuella principen skulle vara på väg att upphöra. Tvärtom är det ett faktum att den sexuella tillfredsställelsen utlöses i en utsträckning som omöjligt kan rymmas inom den uppställda auktoriserade religiösa moraldygdens gränser. Miljontals parningsakter äger således rum under former som hindrar befruktning, helt bortsett från den ocean av sexuella tillfredsställelser som kommer till stånd utanför de vanliga eller så kallade "naturliga" parningsmetoderna i form av de så kallade "onaturliga" eller "homosexuella" företeelserna. Moralföreskrifter, juridisk förföljelse och straff, sladder, spott och spe har alltså på inget vis kunnat hejda jordmänniskans sexuella utveckling eller hålla den sexuella tillfredsställelsen inom de föreskrivna auktoriserade morallagarnas gränser. Dessa morallagar har för länge sedan mist sin kraft, sprängts och för miljontals jordmänniskor blivit meningslösa. Att juridiska och polisiära åtgärder och ingrepp har varit och fortfarande är nödvändiga, här liksom vid så många andra av livets ledande själsliga eller psykiska förutsättningar, är alldeles självklart. Skyddsåtgärder är ju absolut nödvändiga så länge människorna i så stor utsträckning som fallet är, ännu har djuriska tendenser och inte viker tillbaka för maktmedel, terror, mord och dråp för att nå att tillfredsställa sina begär, samtidigt som den nuvarande hemlösheten för deras sexuella drift skapat onaturliga böjelser hos många individer och gjort dem till sadister, pyromaner eller väsen med andra allvarliga urspårningar av den normala sexuella utvecklingen. Sådana abnorma väsen kan ju vara en fara för samhället och inte minst för sig själva, om man inte reser en skyddande juridisk mur mot urspårningen och dess verkningar.

Föregående

Nästa