Martinus: Livets Bog, del 5, st 1789

1789. Men varför hela denna sexuella utveckling? Är det inte tydligt att den gått i en helt annan riktning än vad prästerna och övriga moralauktoriteter förkunnat och predikat? Är det inte ett faktum att varken präster eller jurister kunnat hejda denna väldiga sexuella förvandling, detta växande sexuella begär hos väsendena? Är det inte ett faktum att tillfredsställelsen av detta begär omöjligt har kunnat hållas inom de nedärvda traditionella äktenskapsbuden eller erkända morallagarna? Vad kan då myndigheterna i dag göra annat än att försöka skapa den juridiska eller polisiära skyddsmuren mot de utvecklingsmässigt farliga, sexuellt urspårade individerna? Så länge väsendena avviker från den auktoriserade parningsmoralen men inte har några farliga tendenser, vare sig i sadistisk eller mordisk riktning, eller så länge deras tendenser inte riktar sig mot minderåriga, eller det förekommer fall där deras drift blivit till en last som de inte kan behärska och som därför kan leda dem till avgrunden, till psykisk sjukdom och funktionsnedsättning, så länge finns det ju inget i dessa väsens sexuella inställning som kan genera andra eller berättiga dessa att gripa in. Och här visar det sig också att det absolut inte finns något att göra. Här är den sexuella utvecklingen nämligen inte urspårad. Här representerar väsendena i regel en hög intellektuell utveckling, ja, de är till och med i bästa fall aspiranter till invigning, såvida de inte redan är invigda. Att sådana väsen inte är gifta, är ju självklart. De lever alltid som ensamstående väsen. Det är bland dessa ensamstående väsen som vi finner mänsklighetens allra största ledare. Det är också denna omständighet som – utan att människorna själva är medvetna om det – gör tanken på en "fru Kristus" eller "fru Jesus" omöjlig för de flesta.

Föregående

Nästa