Martinus: Livets Bog, del 5, st 1790

1790. Det är inte utvecklingens lag eller princip att den sexuella driften inte ska vara underkastad kretsloppet och därmed dettas förvandlingsstadier. På samma sätt som alla andra företeelser i livet har sina "årstider", framträder även de levande väsendenas sexualitet i förvandlingsstadier eller "årstider". Detta framstår som ett orubbligt faktum genom det förhållandet att det inte är livet som befordrar den sexuella principen, utan i stället denna princip som befordrar livet. Världen har därför i stigande grad måst kapitulera för denna gren av utvecklingen, liksom den har måst kapitulera för alla andra av utvecklingen genomförda förvandlingar av de levande väsendenas struktur och framträdande. Den sexuella principen eller "den högsta elden" är således i själva verket det fundamentala i individens eller det levande väsendets övermedvetande. Här är sätet för hela individens livsprocess på alla tillvaroplan samt för hans anknytning till det övriga universum, till såväl makrokosmos som mikrokosmos. Denna eld är alltså själva kärleksregulatorn. Den bestämmer absolut alla grader av kärlek. Och vad är väl livet annat än upplevelsen och manifestationen av olika grader av kärlek? All upplevelse är olikartade förnimmelser. Olikartade förnimmelser i sin tur är detsamma som "kolorerad" känsel eller känsla. Denna "kolorering" representerar en skala av nyanser från kulminationen av svart till kulminationen av vitt, vilket är detsamma som från kulminationen av mörker till kulminationen av ljus, från kulminationen av köld till kulminationen av värme, från kulminationen av obehag till kulminationen av behag, det vill säga från kulminationen av olust till kulminationen av vällust, som åter i sin högsta upplevelseform är detsamma som kulminationen av antipati respektive kulminationen av sympati, eller kulminationen av hat respektive kulminationen av kärlek.

Föregående

Nästa