1795. Vad är det då som befordrar denna eviga livsfunktion, denna eviga kretsloppsprincip, detta fundament för livsupplevelsen? Ja, här kan det endast vara tal om en enda sak, nämligen en allra högsta, evigt existerande organfunktion, som blir källan till alla andra organfunktioner i det levande väsendets framträdande och domän. Det är därför som denna organfunktion här i Livets Bog har fått benämningen "den högsta elden". Det är en liten flamma från denna eld som den jordiska människan upplever som sin sexuella parningsdrift och älskogsförnimmelse. Vi vet redan hur denna flamma formar livet i djurriket och därmed i den jordiska människans allmänna zon i form av det enpoliga sexuella tillståndet, i vilket väsendena framträder som hanköns- och honkönsväsen. Mindre kända är däremot resultaten av denna elds flammor i andra zoner och sfärer. Jordmänniskorna är därför fullständigt ovetande om sitt eget livsfundaments huvudprincip och högsta manifestationsuttryck. Den sexuella principen är därför ett mysterium för den oinvigda jordiska människan. Hon förstår inte att hela hennes liv från vaggan till graven, från liv till liv, från kretslopp till kretslopp, är en återupprepningsprincip på samma sätt som alla andra företeelser i tillvaron, såsom dag och natt, sommar och vinter, sådd och skörd, köld och hetta, förstening och förvittring, förtätning och förgasning, gyttjepöl och renhet osv. Ingen materia befinner sig i oföränderligt tillstånd, allt är på glid, allt är i rörelse, allt är en återupprepning av framåtskridande och tillbakagång, uppgång och nedgång, ont och gott, liv och död. Jordmänniskan vet således inte att hela denna process utgör flammor från samma eld och utgör hennes eviga livsfundament, hennes egen högsta vilja, hennes egen högsta önskan eller begär efter intellektualitet och kärlek. Vi ska därför nu övergå till att avsluta detta avsnitt av Livets Bog med en koncentrerad genomgång av den högsta eldens förvandling av det levande väsendets livsupplevelse genom spiralkretsloppet.