Martinus: Livets Bog, del 5, st 1798

1798. Då detta kretslopp således är ett faktum, blir det även ett faktum att det måste ha sina årstider liksom alla andra kretslopp i tillvaron. Därmed blir det dessutom ett orubbligt faktum att den nuvarande jordmänskliga mentaliteten med sin sexuella inställning och livsuppfattning, sin form av sympatiutlösning och inställning till nästan och det åtföljande livsupplevelsetillståndet, endast är något övergående. Den befinner sig således på glid. Och följer vi denna jordmänsklighetens livsupplevelsebana, är det lätt att se att den nuvarande mentaliteten utgör "vinterns" årstid, och att det inte är mot någon "höst", utan mot en "vår" i det kosmiska spiralkretsloppet, som utvecklingen leder. Det är nämligen en större sympatiutlösning mellan väsendena än den hittillsvarande som nu är under utveckling, och som skapar längtan efter den bestående freden. Ser vi tillbaka, möter vi energierna från utvecklingens eller kretsloppets höstzon. Här är det inte en bestående fred som är det stora allmänna önskemålet bland människorna. Här är det i stället Valhall, den stora gudaboningen, paradiset för alla dräpande och dräpta hjältar, som man innerligt hoppas få komma till. Men en sådan ynnest var ju inte tänkbar för människor som dog på normalt vis av ålderdom. För att komma dit måste man dräpa och själv bli dräpt. Man måste vara ett styrkans och dräpandets geni, så att man riktigt kunde betvinga andra väsen, göra dem till sina slavar och trälar. Sådana var de högsta gudomliga idealen i en nu nästan svunnen tid. Någon bättre uppfyllelse eller tillfredsställelse av detta livstillstånd kan väl inte tänkas än det ragnarök som senare skulle komma att behärska världen såsom en livets vinterzon. Har förmågan att mörda, dräpa, tortera och betvinga sin nästa någonsin varit större än just i vår nuvarande tidsepok? Har den inte här nått höjden av sin kulmination? Vad betyder en forntidens bärsärk, viking eller rövare med sitt spjut och sin sköld vid sidan av den moderna atombombaren, som i sin flykt ovan molnen kan utlösa naturens krafter och framkalla jordskalv och på bråkdelar av en sekund fysiskt utplåna städer och miljoner levande väsen? Har inte självaste Oden och Tor blivit övertrumfade eller distanserade? Är kanske inte deras position i fara? Blir det kanske revolution i Valhall, när dessa 1900-talets mandråpare eller folkutplånare håller sitt intåg i den blodiga gudaboningen? Valkyriorna kommer säkert att vända de gamla gudarna ryggen i entusiasmen över de nya gudarnas sagolika geni. Måste inte de gamla gudarna själva falla ned i stoftet för den moderna betvingaren av elementen och härskaren över miljoner människors liv och död, denna folkslagens och kulturernas utplånare? Jo, den dödsbringande vintern följde förvisso efter höstens domän, lika säkert som midnatt följer efter kväll, morgon efter midnatt och middag efter morgon i dygnskretsloppet.

Föregående

Nästa