Martinus: Livets Bog, del 5, st 1800

1800. När det således är ett faktum att jordmänsklighetens psyke är på väg in i en kosmisk vår, det vill säga in i blidare mentala tillstånd, där brutalitet och hänsynslöshet, orättfärdighet, förföljelse och förtryck är isregioner som håller på att smälta, måste det ju vara något som ger upphov till denna mentala värme. Det kan omöjligt förekomma islossning, vår och sommar utan värme, liksom den verkliga vintern omöjligt kan existera eller breda ut sig utan snö, frost och kyla. Vilken är då denna mentala eller kosmiska sommars värmekälla, som alltså kan avta och tillta och därmed ge upphov till en motsvarande vinters och sommars växelvisa uppträdande och försvinnande? Ja, vi vet redan att denna värmekälla existerar som "den högsta elden" och att denna eld är den i det levande väsendet existerande sexuella principen. Vi vet att denna princip ensam ligger till grund för väsendenas sympatianlag. Det är alltså denna eld som bestämmer väsendenas sympati och antipati och därmed i sin tur skapar den mentala sommaren och vintern samt de mentala klimatiska övergångarna mellan dessa ytterpoler, nämligen spiralkretsloppets vår och höst. Eftersom det är denna eld som alltså bestämmer de psykiska årstiderna, vinter och vår, sommar och höst, är det i verkligheten samma eld som befordrar absolut all förnimmelse, all skapelse eller manifestation och upplevelse. Vi står här vid själva livets källa. Det enda som står över denna källa är dess eviga upphov, nämligen det evigt existerande gudomliga något eller "X1".

Föregående

Nästa