Martinus: Livets Bog, del 5, st 1801

1801. När det är denna eld som i form av sexualitet flammar inne i varje levande väsen som dess sinnesupplevelses och manifestations innersta ursprung, är det solklart att detta ursprung eller denna företeelse inte kan vara något likartat eller likriktat, utan måste representera ett lika stort antal olika skiftningar eller former av inre struktur som det finns former av livsupplevelser eller levande väsen, eftersom det just är denna struktur som de olika formerna av levande väsen är ett resultat av. Det är således ett känt faktum för alla utvecklade eller intellektuella människor, att de levande väsendena i sitt framträdande uppvisar en mängd avvikelser från varandra och att dessa avvikelser beror på deras speciella sympatianlag, alltså deras sexualitet. Här invänder man kanske att de levande väsendena just uppvisar en stor likriktning i fråga om sexualitet. På detta fält tycks väsendena vara tämligen lika. För dem alla gäller, på några få undantag när, att de framträder som hanköns- och honkönsväsen. Och detta är ju nog så riktigt, men är det inte också samtidigt ett faktum att dessa sexuellt likriktade väsen allesammans, djur och jordmänniskor, representerar spiralkretsloppets vinterzon? Denna den dräpande principens zon upprätthålls genom att väsendenas sympatianlag här framträder i sitt minst utvecklade tillstånd. Här är det inte fråga om någon kärlek till väsen vid sidan om maken eller makan och avkomman. Övriga väsen är bara rivaler, medtävlare, om alla tillgängliga förmåner eller fördelar. De är väsen som närmast betraktas som hinder för ens egen lycka. Missunnsamhet, hat och förföljelse är den form av utlösning som sympatianlagen ger upphov till gentemot väsen utanför parnings- och fortplantningsbeskyddet, och som därigenom blir den direkta och djupaste orsaken till krig och ofred, till orättvis behandling och missbruk av alla andra levande väsen. Det är inte denna form av sympatianlag som får väsendet att förnimma, att det kommit till världen "inte för att bli tjänad, utan för att tjäna". De besjälar tvärtom väsendet med den rakt motsatta inställningen. Det är denna inställning som får väsendet att förnimma att "var och en är sig själv närmast". Det är denna inställning som ger djurets organism horn, huggtänder och klor, och den jordiska människan förmåga att krossa sin nästa med elementens hjälp i form av atombomber och andra medel för massutplåning av kultur och samhällen, och får människorna att skapa dödsångest, jämmer, pina och helvete för varandra. Detta är alltså det resultat som den enkelriktade sexualiteten har fört de levande väsendena fram emot. Det är denna enkelriktade sexualitet som är den högsta eldens minsta värmeutstrålning. Jordmänniskorna och djuren lever alltså i den högsta eldens minsta framträdande. Men då lagen för kretslopp framkallar motsatserna på så vis att efter vinter kommer sommar, efter natt kommer dag, framstår det här som ett faktum att de levande väsendenas sexuella tillstånd inte kan vara enkelriktat hela spiralkretsloppet igenom.

Föregående

Nästa