Martinus: Livets Bog, del 5, st 1803

1803. När det nu står helt klart att det är en blidare sympatiutlösning, den så kallade "kärleken till nästan", som måste till för att det verkligen ska kunna bli fred på jorden eller bli en tillvaro utan krig, tortyr, hat, förföljelse och förtryck, så är det i själva verket lika solklart att denna förvandling omöjligt skulle kunna äga rum, om den sexuella struktur som den högsta elden så sparsamt kan flamma igenom hos jordens djur och människor, vore den enda eller utgjorde normen för all sexualitet hela spiralkretsloppet igenom. Det måste finnas en sexuell struktur till, som på ett annat sätt kan få den högsta elden att flamma genom de levande väsendenas organism, väsen, sinne och tanke. Hur skulle den verkliga, hundraprocentiga kärleken till nästan annars bli till? Och hur skulle uppfyllandet av livslagen och därmed manifestationen av den fullkomliga livsupplevelsen äga rum? Varje fullkomlig livsupplevelse är detsamma som en fullkomlig uppfyllelse av de betingelser som utan hinder skänker den högsta sinnesförnimmelsen. Och kan den högsta sinnesförnimmelsen vara högre än kärleken? Vad är en upplevelse, i vilken det inte finns kärlek? Vad är konst, vetenskap, kultur och samliv utan kärlek? Är det inte ett känt förhållande för den utvecklade utforskaren av livets kosmiska analyser, att ingen som helst manifestation kan vara konst, vetenskap, kultur eller samliv utan kärlek? Är det inte bristen på kärlek som skapar krig, helvete eller ragnarök i stället för konst, kultur eller livsbefordrande samliv? Är det inte bristen på kärlek som skapar smärta och lidande, tortyr, förtryck och undergång?

Föregående

Nästa