Martinus: Livets Bog, del 5, st 1804

1804. Världen blir tvungen att ställa in sig på att den så högt lovprisade och besjungna parningskärleken eller enpoliga sexualiteten, hur gudomlig den än må förnimmas av väsen som ännu lever kvar i dess kulminationszon, inte är likriktad i hela spiralkretsloppet. Den som vill gå till botten med livsmysteriets lösning kan inte vara traditionsbunden eller enkelriktad. Han måste lära sig inse att varje epok i livsutvecklingen befordras av sitt särskilda slag av flammor från den högsta elden. Han måste se även de vackraste traditioner försvinna för att ge plats åt sina kontraster, antingen dessa består av ljus eller mörker. Han måste vänja sig vid att skiftande förhållanden eller kretslopp här gör sig gällande, likaväl som på alla andra av livsupplevelsens fält. Han måste vänja sig vid att se sina käraste traditioner vara underkastade kretsloppets skiftande lagar, se dem växelvis vara kloakpöl och kristallklart dricksvatten, växelvis vara kompost och den skönaste ros eller den fina, goda, närande frukten etc., liksom överallt inom livsupplevelsen. Den som inte kan acceptera denna uppfattning och ha denna inställning till livsmysteriet ska inte vänta sig att bli upplyst, inte vänta sig att än på länge kunna uppnå invigningen eller den stora födelsen.

Föregående

Nästa