Martinus: Livets Bog, del 5, st 1805

1805. Allting i tillvaron är således på glid, befinner sig i rörelse, undergår förvandling från mörker till ljus och från ljus till mörker, och så fortsätter det. Vi har redan länge sett det som ett faktum att den enpoliga sexualiteten eller parningstillståndet är stabilare hos djuren än hos människan. Hos djuren är beskyddet av avkomman stabilare än inom vissa områden av mänskligheten. Ser vi inte hur många människor sviker sina barn? Många fäder vill inte kännas vid faderskapet till sitt barn, så att modern rent av måste söka rättshjälp eller hjälp från myndigheterna för att tvinga fadern att ta ansvar eller ta på sig försörjningsplikten för barnet. Förekommer det inte också många fall, där fadern eller modern överger såväl hem som barn och maka eller make för att ge sig in i ett nytt sexuellt samliv? Är det inte många äktenskapspartner som är otrogna i sitt äktenskap? Vi behöver inte ge ytterligare exempel på tillstånd som är uppenbara eller allmänt kända förhållanden. Visar inte de tusentals skilsmässorna eller upplösta äktenskapen, de tusentals olyckliga samliven och de tusentals mer eller mindre ofruktbara eller barnlösa äktenskapen samt de många fosterdråp som äger rum, att den enpoliga eller djuriska parningsdriften eller det äktenskapliga tillståndet är degenererande, befinner sig i upplösning? När det dessutom förekommer sexuell njutning eller parningsakter utan sikte på befruktning samt i stor utsträckning onani inom båda könen, så verkar det inte som om de stränga kyrkliga och juridiska moralföreskrifterna med hot om bannlysning och dödsstraff har kunnat hålla den jordmänskliga sexualdriften inom de uppställda dogmatiska "kyrkliga" ramarna. Den moderna civilisationens individer överträder således de "kyrkligt kristna" förkunnelserna och är därmed från den auktoriserade "kyrkliga kristendomens" synpunkt "icke kristna". Av alla de miljontals människor som uppfattas som "icke kristna", är det inte någon stor procent som känner den föreskrivna kyrkliga ångern och till följd av denna ber om "syndaförlåtelse" och "nåd" genom altargång och sakrament. De har inte längre användning för kyrkan. Och då de juridiska lagarna efter hand har frigjorts från kyrkans makt och inte fastställs eller upprättas av präster eller profeter, utan i stället till stor del upprättas av de nämnda "icke kristna" medborgarna i samhället, vilka blivit "politiker" som inte behöver ha, och i de flesta fall inte heller alls har något med den auktoriserade kristendomen att göra, ja, som ibland till och med är oövervinnliga motståndare till varje så kallad "religiös" eller kosmisk uppfattning, vad ska då skapa förståelse, moral och tolerans inom det jordmänskliga sexuella livet? Därtill kommer att den högsta auktoriteten i materiellt vetande och kunnande är den så kallade moderna vetenskapen, vars representanter och upphovsmän också har gjort sig fria från kyrkans auktoritet. De har också i stor utsträckning vuxit ifrån kyrkans dogmer. Eftersom de heller inte i något speciellt avseende utgör verkliga kapaciteter på det själsliga eller andliga området, är de således "icke kristna" väsen. Då dessa väsen är rådgivare åt de "icke kristna" eller materialistiska politikerna, måste ju världen, eller rättare sagt dess mänsklighet, utgöra det andliga och fysiska kaos eller den förvirring på moralens område som den just gör.

Föregående

Nästa