Livets Bog, del 5
Kärleken till nästan som organfunktion hos väsendena är det frälsande ljuset i mörkret
1807. Vad är det nu som kan bli ljus i detta mörker? Det är alltså ett faktum att varken den kyrkliga kristendomen eller den moderna materialistiska vetenskapen kan vara detta ljus. Ingen av parterna har någon förbindelse med de realiteter som kan vara ljus i mänsklighetens nuvarande mörker. Den domedag, det ragnarök, som skulle beteckna "den sista tiden" är inne, alltså "den gamla jordens" och "den gamla himlens" undergång till förmån för skapandet av "nya himlar" och en "ny jord" där rättfärdighet bor. Detta ska naturligtvis inte förstås på så vis att det ska inträffa en världskatastrof som för med sig jordklotets undergång, nej, det betyder i stället att den gamla världsmoralen, den djuriska livsuppfattningen och den därpå baserade motsvarande djuriska fördelningen av de materiella världstillgångarna går sin degeneration och upplösning till mötes. Dessa traditionella företeelser kommer att gå under till förmån för en ny och absolut rättfärdig världsuppfattning genom "den heliga anden" eller den andliga vetenskapen. Denna nya vetenskap och omsättningen av den i praktiskt, fysiskt och psykiskt sätt att vara, utgör "den nya himlen" respektive "den nya jorden". Jordmänskligheten befinner sig alltså vid den av alla dess största visa, profeter och världsåterlösare förebådade skiljevägen. Djurets omskapelse till den fullkomliga människan är förestående. Domänen för kärlek till nästan, där alla lever för alla, är i färd med att inta och övervinna jordmänsklighetens djuriska psyke, där alla lever i krig med alla. "Den nya jorden" ska ta sig uttryck i en ny materiell administration av tillgångarna i världen till lika stor nytta för alla, medan "den nya himlen" är en ny världsuppfattning, buren av ett nytt, fullkomligt sympatianlag som befordrar kärleken till nästan. Denna befordran av kärleken till nästan ska inte vara enbart en viljeakt, utan en självständig organfunktion på samma sätt som den djuriska parningsdriften eller befordrandet av arternas fortplantning och fortbestånd. Det ljus som ska kunna tränga undan det nuvarande jordmänskliga mörkret och breda ut sitt strålflöde eller sin mentala värme över jorden, kan inte längre bestå av enbart moralpredikningar och dikterade föreskrifter om hurdan man bör vara. Det måste vara en organisk funktion som får väsendet att älska sin nästa, på samma sätt som organiska funktioner i dag får väsendet att äta och dricka och driver det till att söka frisk luft och ljus för att upprätthålla sitt liv.