Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Vägen till invigning eller ”den stora födelsen”
1808. Enligt den ingående kännedom om den jordiska människan som vi nu fått genom Livets Bogs mångsidiga belysning, vet vi att denna organfunktion för kärlek till nästan, denna utanför fortplantnings- eller förökningsprocessens område framträdande företeelse, sedan lång tid tillbaka varit synlig hos den jordiska människan, ja, att det i själva verket är den som skiljer "människan" från "djuret" och åstadkommer att "djuret" får beteckningen "människa". Den individ som verkligen vill nå invigningen eller den stora födelsen, den som verkligen vill leva sig in i livsmysteriets lösning och komma till kosmisk klarhet om sitt eget jags mysterium, måste göra det begripligt för sig att vägen dit oundvikligen går genom insikten om vad det är hos hans egen person som är färdigt, och vad det är som är ofärdigt, vad som är "djuriskt" och därför måste lämna hans medvetande, och vad som är "mänskligt" i hans medvetande och därför ska bestå eller fortsätta. Om hans förkärlek för den djuriska naturens företeelser i medvetandet ännu är av en sådan styrka, att det är omöjligt för honom att se på dessa som något som ska förgå, något som tillhör en lägre värld och som han därför nödvändigtvis måste växa ur eller utvecklas bort ifrån, då är dessa företeelser för hans del ännu inte utlevda. Detta icke färdiga tillstånd i hans medvetande gör sig då gällande som en mer eller mindre stark antipati mot väsen, hos vilka dessa mänskliga företeelser är mer eller mindre långt framme, samt mot varje framhållande av dessa som tecken på eller uttryck för en mer framskriden utveckling eller ett högre moralstadium. En sådan antipati kan till och med växa till hat och förföljelse.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram