Martinus: Livets Bog, del 5, st 1809

1809. Vad är det då för företeelser som kan väcka så mycket antipati eller rent av förföljelse och hat? Ja, hela problemet är i själva verket endast en fråga om kärlek. Det är en fråga om hur mycket sympati man är laddad med och låter komma till utlösning. Trots att hela livsutvecklingen vad gäller mänsklighetens välfärd just är ett sympati- eller kärleksproblem, eftersom all jordmänsklig misär, alla krig, olyckor och lidanden, all fattigdom, svält och eländighet, uteslutande beror på bristande sympati eller kärlek till nästan, finns det som nämnts inom denna mänsklighet en enormt stor våg av antipati, hat och förföljelse mot varje sympati eller kärlek som går utanför den traditionella kärleken till äktenskapspartnern och avkomman. Det råder alltså mycket snäva gränser för hur mycket man vill eller kan tolerera av sympati mellan två väsen av samma kön, medan man ända till övermått accepterar sympatier mellan väsen av motsatt kön, till och med i sådana fall där denna sympati yttrar sig som förförelse, skilsmässa, skam och vanära. Hela denna illegala sexuella urspårning, denna ofta till handelsvara förnedrade, köpta sexuella njutning, praktiserad av personer som tidigare högtidligen lovat trohet och ansvar i äktenskapet och som genom sitt avsteg skapar väldiga lidanden och kval och förstör hem, beskydd och uppfostran av barnen i äktenskapet, är inte på långa vägar ett så stort och sensationellt skvallerobjekt som detta att två väsen av samma kön enligt de av skvallerspridaren accepterade begreppen har gett varandra ett för varmt ögonkast eller en för långvarig handtryckning, trots att detta inte fört med sig det ringaste obehag eller den minsta olycka för något enda väsen. Denna sistnämnda företeelse är således ett mycket tacksammare objekt för sladdraren än den första. Och det ska en tämligen framskriden utveckling till för att man inte ska låta sig frestas av lusten att föra en sådan sensation vidare, trots att man därigenom skadar samhället eller sin nästa mycket mer än vad de väsen gör som man i den givna situationen baktalar. Dessa analyser har inte kommit till som en kritik av den illegala sexuella njutningen och inte heller av sladdrets upphovsmän och anhängare, utan enbart för att visa livet sådant det verkligen är, och inte sådant man på grund av gamla traditioner eller nedärvda, nu föråldrade moralbegrepp tror eller föreställer sig att det bör vara. Att det finns något skevt och alldeles ohållbart, något ofärdigt i jordmänsklighetens sympatianlag, torde väl nu för varje verkligt intellektuell och ärlig forskare vara ett faktum. Om dessa sympatianlag vore fullkomliga, skulle vi varken ha krig, nöd eller elände. Hat och förföljelse skulle endast existera inom djurriket.

Föregående

Nästa