Martinus: Livets Bog, del 5, st 1813

1813. Tror någon att det inte brådskar att göra kärleken eller sympatianlagen till objekt för vetenskapen? Hur ska freden kunna bli verklighet utan en vetenskap som för mänskligheten kan avslöja den naivitet och okunnighet, genom vilken den rent av lagskyddar ofreden? Hur kan man skapa fred genom att upprätthålla och förhärliga principer som direkt och indirekt oundvikligen måste föra till krig, hat och förföljelse mellan väsendena i stället för de principer som skapar harmoni, glädje och välbefinnande? Det finns ingen annan väg till freden, till invigning och klarsyn, än att följa mänsklighetens allra största visa i de av dem angivna största livsfacit, vilka alla framhåller kärleken som uppfyllelsen av alla lagar och därmed det enda som kan utgöra freden, glädjen och välbefinnandet. Kärleken och freden är alltså oskiljaktiga, de är identiska begrepp, de är livets fullkomning. Allt välbefinnande är enbart en fråga om kärlek. Kärleken är universums grundton, den är livets alfa och omega.

Föregående

Nästa