Martinus: Livets Bog, del 5, st 1819

1819. Men i paradiset finns det alltid en orm och således även här i den jordiska upplevelsen av paradiset. Förälskelsens "A-stadium" existerar inte särskilt länge i renodlad form. Det dröjer alltså inte så länge förrän de hittills dolda lägre krafterna börjar göra sig gällande. Det förälskade väsendets stora sympatiinställning till den älskade är inte den kärlek eller osjälviskhet som den i förstone tycktes vara, ja, den är egentligen inte alls kärlek. Det är endast på ytan som förälskelsens sympati får sken av kärlek. I sitt innersta väsen är denna sympati rätt och slätt själviskhet, vilket ju är motsatsen till den verkliga kärleken, den som är uppfyllelsen av lagen. Förälskelsekärleken eller parningssympatin är en företeelse som i längden inte alls kan existera utan näring. Ur "A-begäret" kommer alltså efter hand fram ett nytt begär. Detta kräver äganderätt över och gensvar från den älskade. Detta begär ska vi här i våra analyser kalla för förälskelsens "B-begär". Om detta begär inte blir tillfredsställt och ägandet av den älskade inte uppnås, kommer förälskelsen eller parningskärleken att stagnera. Och med denna stagnation blottas den förälskades sanna utvecklingsstandard. Nivån för denna parts sanna sympatiförmåga visar sig nu i regel ligga åtskilliga grader under den sympatikänsla som förälskelsen gav uttryck för. Ja, denna standard för sympatikänslan kan till och med vara så låg, att den i själva verket endast yttrar sig som kyla mot alla medväsen. Kärleken till nästan saknas således nästan helt och hållet. Och i en situation då den älskade inte kan besvara sin tillbedjares förälskelse i lika hög grad som han eller hon är älskad, blir älskarens allmänna känsla, vilken som nämnts egentligen är mental kyla, i värsta fall rent av till ett dräpande hat mot den älskade. Det är detta tillstånd som huvudsakligen ligger till grund för alla svartsjuke- och äktenskapsdramer, och som i lindrigaste fall tvingar den förälskade eller tillbedjaren till resignation och gör honom eller henne till ett offer för den melankoli eller livsleda som vi kallar "olycklig kärlek".

Föregående

Nästa