Martinus: Livets Bog, del 5, st 1823

1823. Som vi nu har sett, är förälskelsen eller kärleken till den älskade inte så ren och osjälvisk som den vid första påseendet kan tyckas vara. Om den finner gensvar hos den älskade, så att den förälskade blir fullt älskad tillbaka, blir föremål för motpartens högsta åtrå, då blir förhållandet fullkomligt. Då har de två väsendena redan av naturen blivit ett äkta par, antingen de har de andliga eller världsliga myndigheternas välsignelse eller inte. Och så länge detta förhållande råder, behövs det inte alls någon annan makt för samlivet, ja, det finns över huvud taget ingen makt som är större än just den ömsesidiga förälskelsen eller parningskärleken. Här finns de fullkomliga psykiska förutsättningarna för artens vidare fortplantning, för skapande och fostran av avkomman. Detta fullkomliga parningstillstånd råder allmänt hos de högre utvecklade djuren. De har inte någon överhet eller något rättsväsen som stöttar deras förhållande. De behöver ingen vigselattest eller juridisk bekräftelse som garanti för att de ska fullfölja sina förpliktelser. Dessa väsen befinner sig i den sanna äktenskapliga sfären, den som vi kallar "de lyckliga äktenskapens zon". Här upplevs himlen på jorden.

Föregående

Nästa