Martinus: Livets Bog, del 5, st 1842

1842. Här blir det begripligt varför "krig och rykten om krig" måste förekomma allmänt inom den jordmänskliga, materialistiska eller andligt och kosmiskt döda sfären. Det blir rent av självklart att en sådan total andlig okunnighet måste leda bort från ande, till materia, eller i det första skedet skapa en så kolossal inveckling i materia, kamp och självbevarelsedrift, att kosmiskt medvetande eller det mentala tillstånd som i Bibeln betecknas som "den heliga anden", i denna starka tro på nedsabling, förföljelse och förtryck av andra väsen såsom vägen till lycka och välbefinnande, måste förlora terräng, måste degenerera och utgå ur det vakna dagsmedvetandet. Materien måste alltmer bli tankens objekt för att till sist helt utgöra individens enda intressesfär. Väsendet blev därför ett med materien, vägde, mätte och upplevde sig självt som identiskt med materien, och kom på så vis att föreställa sig självt som ett av tillfälligheter skapat föremål. Väsendets förmåga att förnimma och förstå odödlighet, evighet och oändlighet, och därmed dess förmåga att förnimma sin egen kosmiska identitet som det evigt existerande, levande, gudomliga högsta något, förnimma sig som identiskt med Gudomen, degenererade således eller avtog ända ned till ett så latent tillstånd, att den inte längre kunde tränga in i det vakna fysiska dagsmedvetandet. Detta vakna dagsmedvetande blev därigenom sätet för den okunnighet eller kosmiska död som skulle bli resultatet av Bibelns "syndafall". Hur har inte Bibelns framtidssyn i fråga om Adams och Evas öde, som ju är jordmänsklighetens öde, hittills gått i uppfyllelse. Adam kom att "slita för sitt bröd i sitt anletes svett", och Eva kom att "föda sina barn med smärta". Hur ofta måste de inte som jordmänniskor komma att känna sig nakna, det vill säga hjälplösa: ingen Gud, inget paradis, inget vetande om odödlighet, utan de uppfattade sig själva och sitt öde som resultat av en tillfällighet, ständigt prisgivna åt denna tillfällighet samt omgivna av tillfälliga medväsen som likaså blivit till av en tillfällighet och var prisgivna åt tillfälligheter. Väsendena på detta stadium ser alltså endast tillfällighet och åter tillfällighet över, under, inom och utom allt existerande. Detta är höjdpunkten av den materialistiska vetenskapliga tidsepokens världsuppfattning. Det är den död som måste bli följden av "skapelsen av Eva", hanköns- och honkönsväsendenas tillkomst och det genom denna skapelse följande "syndafallet": ätandet av frukten från kunskapens träd, väsendenas infiltration i och sammansmältning med materien och det kosmiska medvetandets eller den heliga andens därigenom förorsakade död i väsendenas psyke.

Föregående

Nästa