Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Om tillfälligheten verkligen vore väsendenas och alltets uppbyggare och nedbrytare
1843. Vi ser alltså här under 1900-talet en invecklingsepok som har nått fram till sina avslutande faser. Mer invecklad i materia, mer begravd i mått- och viktfacit, mer kosmiskt död än den materialistiska, gudsförnekande jordmänniskan kan inget väsen bli. Ett mer kosmiskt medvetslöst tillstånd existerar inte i universum, för i så fall skulle denna medvetslöshet vara så djup, att den blev en död punkt eller en total stillhet som individen inte kunde komma igenom. Han skulle då vara avskuren från möjligheten att ila vidare genom nya spiralkretslopp i sin eviga existens. Men individens upplevelsehjul kan aldrig helt stoppas. Det har alltid en viss fart, vilken, även om den är mycket ringa, dock är stark nog att föra individen över själva mörkerkulminationen eller vintersolståndet, varefter han åter får starkare och starkare fart framåt mot sommarsolståndet. Om kretsloppsprincipens hjul hade kunnat stannas, skulle det aldrig ha kunnat uppstå något liv, tänkande eller medvetande, för vad skulle väl ha satt i gång detta hjul igen? Kretslopps- eller ödeshjulet är en evig företeelse som aldrig någonsin kan komma att stå helt stilla, men det kan uppvisa variationer i sin fart och skapar därmed alla de fyra årstiderna i kretsloppet.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram