Martinus: Livets Bog, del 5, st 1847

1847. Blir det alltså inte genom ovanstående ett faktum att äktenskapsbudet och budet om kärleken till nästan är uttryck för två stora, vitt skilda utvecklingsepoker, vilkas väsen omöjligt kan lyda under en och samma fundamentala livs- eller kulturlag? Utgör inte äktenskapets bud lagen eller fundamentet för en särskild kultur- eller livsupplevelseepok, och är inte budet om kärleken till nästan på liknande sätt fundamentet för en annan speciell livs- eller kulturupplevelseepok? Under den ena epoken är äktenskapet och dess fortplantningsmetod den högsta förnimmelsen av livet, ja, som vi redan sett, paradiset eller strålen från himlen mitt i spiralkretsloppets midvinter eller nattzon. I den andra epoken har äktenskapsbudet förlorat sin maktställning. I annat fall skulle denna epok omöjligt ha kunnat bli till, eftersom en fullständig efterlevnad av äktenskapsbudet förhindrar efterlevnaden av budet om kärleken till nästan, vilket ju betingar att alla ska älskas, inte bara med en smula inlärd hövlighet eller bildning, utan med en kärlek som är i nivå med den kärlek, med vilken man älskar sig själv. Man ska alltså i själva verket ha samma intresse att beskydda, hjälpa, vårda och sköta om varje annat väsen som om det gällde ens egen person.

Föregående

Nästa