Livets Bog, del 5
”G-människor”. Sadism
1869. Denna vidareutvecklade onani kan inte fortsätta att tillfredsställa. Den måste ständigt föras vidare och vidare ut i nya experiment, varvid dess utövare blir mer och mer urspårad. Den normala sexuella reaktionen vid ett naturligt samlag eller en vanlig onani kan alltså inte längre ge väsendet tillräcklig sexuell utlösning. De sexuella organen kan inte längre reagera tillräckligt genom en normal sexuell påverkan. Väsendet måste, för att kunna få sexuell utlösning, skapa en allt större spänning kring sin sexuella upplevelse. Denna större spänning kan inte uppnås genom de vanliga smekningar, kyssar och leenden som bildar grunden för den naturliga sexualiteten. Tvärtom kan ett sådant sympatibeteende vara så till den grad utlevt, att det rent av verkar avspännande i stället för animerande. Väsendet kan därför inte enbart på detta sätt komma i den affekt som fordras för att den sexuella utlösningen ska äga rum. Det urspårade väsendet måste därför nu gripa till medel som verkar i rakt motsatt riktning. Då motsatsen till smekning är brutalitet, börjar nu brutalitet och våld i allt högre grad bli grundvalen för detta väsens sexualitet. Ja, det kan till slut inte längre få någon som helst sexuell utlösning annat än genom brutalitet och våld mot sin sexuella partner under samlaget, vilket egentligen inte alls blir något samlag, utan snarare ett mordförsök, såvida det inte rent av leder till ett fullbordat mord. Väsendet har blivit "sadist". Strypningsdramer och andra utslag av sadism florerar starkt i denna del av den sexuella förvandlingszonen. Den högsta njutningen eller livsupplevelsen har blivit att utöva våld och tortyr, att mörda och dräpa. Denna urspårning eller avvikelse har många förgreningar och individuella yttringar alltefter de olika urspårades speciella psyke, miljö och begåvning, och det finns även väsen som har vant sig vid att själva bli torterade eller piskade för att få sexuell utlösning. Det är i denna urspårnings mildare stadier som pyromaner hör hemma. Den överdimensionerade onaturliga nervretningen bildar också här grundvalen för dessa väsens sexuella utlösning. Men spänningen eller nervretningen vid att se eld, att vara en hemlig anläggare av brand, räcker inte i längden. Till slut ska helst några djur eller människor omkomma i de bål eller bränder de anlägger. Således har väsendet här blivit mordbrännare. Det kulminerar i den sexuellt psykiskt sjukes tortyr och livsförstörelse på samma sätt som denna sfärs övriga kulminerande sadister. Längre ut i kulminerande abnormitet och mörker kan inget väsen komma. Himlen har rent av blivit till något ont, medan helvetet har blivit den största livsupplevelsen. Den människa som ska bli Guds avbild passerar här ett djävulsstadium. Dessa av djävulspsyke besatta jordmänniskor kallar vi här "G-människor".